Skillnaden på att längta och att vilja (17 mars 2022)

(Det här inlägget baseras på läran i Divine Truth som lärs ut av Jesus och Maria Magdalena i Australien, som du kan läsa mer om på deras hemsida här: Divine Truth).

Väldigt kort sagt så är längtan magnetisk på sådant du ännu inte har eller upplever i din fysiska verklighet, medan viljan är magnetisk på allt det du redan har och upplever i din fysiska verklighet.

Med andra ord är längtan en längtan efter att förändra något till något annat i livet, och viljan är de känslor du redan har i själen som manifesteras just nu i ditt liv eller som redan finns där och pågår i alla sina funktioner.

Det här känns ofta förvirrande att börja tänka på, men har man ovanstående kom-ihåg-regler i bakhuvudet så kan det vara lättare att hålla ordning på vad som är vad. Är det något i mitt liv som redan är här och som jag redan upplever eller känner inom mig som en verklighet, så är det min själsliga vilja. Och är det något jag inte upplever redan i min verklighet och som inte finns i mitt liv redan, så är det min själsliga längtan, när jag fokuserar på det eller känner hur det skulle vara att ha det och uppleva det.

Det innebär, vilket så klart känns provocerande för många när vi först hör det, att vi vill ha vårt skoskav, vår dåliga andedräkt och våra ekonomiska problem. Och nyckeln till att förstå vad ett sådant påstående handlar om, är just att förstå att det är en själslig, känslomässig vilja – hur mycket vi än står och säger: “Jag VILL inte ha det här!!”. Vår själ vill ha det här, och den vill helt enkelt ha det istället för att känna igenom de känslomässiga orsakerna till att vi upplever detta just nu. Med andra ord – den känslomässiga orsaken till skoskavet, den dåliga andedräkten och de ekonomiska problemen är något vi inte vill känna, och alltså föredrar vi att ta de jobbiga konsekvenserna av att gå runt med vårt motstånd mot att känna de känslomässiga skadorna och felen inom oss. Vi föredrar skoskav framför att känna varför livet manifesterat skoskav åt oss, vilket alltid är en orsak som finns i vår egen själ.

Vi ger med andra ord alltid själsligen vårt medgivande till allt i vårt liv – med en viktig markering som alltid måste göras: barn går runt med sina föräldrars själsliga medgivande till allt som sker i deras liv. Det är först när barnen börjar växa upp ordentligt, förstå sig själva och omgivningen och börjar använda sin vilja på ett mycket mer medvetet vis, där de märker konsekvenserna och även förstår andras användning av sin vilja, som de kan börja överta mer och mer av det ansvaret.

Det är verkligen superviktigt att förstå skillnaden mellan att ha en önskan och en längtan efter att slippa vissa saker, men samtidigt förstå att vi helllre upplever de sakerna än att känna vad det nu kan vara för rädsla, sorg eller skam som vi vägrar känna och som manifesterar de här upplevelserna.

Så fort vi inte riktigt hänger med i svängen här och missförstår något av det som förklaras här, så blir vi ofta riktigt arga. Då har vi förmodligen fått uppfattningen att “så de menar att jag VILLE förlora mitt hem i översvämningen?” Och det provocerande svaret är att ja, på ett känslomässigt plan föredrog du att förlora ditt hem framför att känna skadorna, smärtorna och osanningarna inom dig i själen, och motståndet mot att känna de känslorna framställde, manifesterade, drog till sig, skapade den här händelsen för just dig just då i ditt liv. Det är fullständigt bakvänt att börja förstå och se hur det här hänger ihop, för vi är inte vana vid att se att Gud har koll, Guds lagar är med överallt, de fungerar för alla hela tiden, oavsett vad det gäller. Vi är vana vid vår felaktiga bild av livet och oss själva och möjligen av Gud, och tänker att det är så det är, och det är det som gäller. Det behöver finnas en längtan och så småningom en vilja att utmana och lära sig mer om de här sakerna för att vi ska kunna komma framåt i våra liv.

Det finns själsliga lagar som kan överbrygga de fysiska lagarna, men vi som bara har kommit upp på kanten av byttan och ännu inte hoppat i den och lever medvetet med de själsliga lagarna, kan knappt se hur det här hänger ihop och går till. Men det betyder att när vi har mycket kärlek inom oss, så kan vi också ändra på saker på sätt som går på tvärs mot många av de fysiska lagarna som vi ser omkring oss dagligen och lever i utan att tänka närmare på det. Det innebär att när vi blir mer och mer kärleksfulla, så kommer världen omkring oss att forma sig mer och mer efter våra kärleksfulla önskningar och mer och mer återspegla vår kärleksfulla vilja.

Men innan vi kommit igång ordentligt med det, och även medan vi ännu fortfarande har sorger och rädslor kvar i vår själ, det vill säga fortfarande känslomässigt tror på vissa osanningar om livet, trots att vi i övrigt kanske är väldigt kärleksfulla, så möter vi varje dag och natt alla konskvenser av att ha ett motstånd mot att känna de skadorna i vår själ. Motståndet inom oss möter en massa nycklar i vardagen som försöker få oss att vilja känna smärtorna, låsa upp dörrarna vi så bestämt eller desperat försöker hålla stängda.

Vägrar vi att känna sorgen och smärtan av att ha blivit avvisade av våra föräldrar som barn på något vis, så kommer livet hela tiden försöka hjälpa oss att hitta och att vilja känna den smärtan – och ju mer motstånd vi gör mot att känna detta, och ju längre tid som går där vi vägrar känna det, desto mer och mer får livet “krama åt oss” för att liksom nå fram till den där ömma punkten och trigga igång våra känslor. Det är inte ondskefullt av livet att ge oss ett översvämmat hus i det läget – det är kärleksfullt, och enbart en konsekvens av vårt eget motstånd mot att vara ödmjuka nog att vilja uppleva den där instängda smärtan som vi bara försöker blunda för hela tiden. Därför att Gud och det liv Gud har skapat vet att det som finns i vår själ som inte är kärlek och sanning gör ont, och Gud vill bara se oss släppa de osanningarna och den kärlekslösheten och välja kärlek och sanning istället, eftersom de båda ger oss mer och mer lycka, glädje och livslust istället.

När vi känt igenom känslorna som vi före översvämningen av vårt hus vägrade att känna, så kommer livet snabbt, enkelt och med glädje att se till att vi hamnar i ett ännu finare och bättre hem än det tidigare, där vi trivs mycket bättre, och som i sin tur återspeglar vårt nu ännu mer kärleksfulla själstillstånd. För att det bara är så livet funkar, och ju snabbare vi kan börja utforska och upptäcka detta och se att det stämmer även för vårt eget liv, desto snabbare kan vi läka våra själar och göra det vi idag längtar efter till vår själsliga vilja imorgon, och därigenom börja förändra det vi upplever, har och är i livet på allvar.

Jag vet – många funderar över situationer där människor utsätts för krig och extrema våldshandlingar; hur kan någon säga att de vill ha det så? Och det är då vi återigen inte förstår skillnaden här mellan att längta i själen och att vilja i själen. Den första faktorn att förstå om hur vi tänker är nästan alltid än så länge här på Jorden att folk inte känner till de här sakerna om själen och känslorna och lagarna som Gud har gjort. Den andra faktorn är att vi kulturellt sett oftast lär oss att trycka ner och trycka undan och glömma av jobbiga känslor. Den tredje faktorn är att det är ganska svårt att känna känslomässig smärta när vi har fysiska smärtor och akut rädsla för vårt liv – vi hamnar i ett starkt påverkat fysiskt läge där kroppen är full av adrenalin och hjärnan går på högvarv och vi får ett väldigt starkt fokus på här och nu, fast nästan enbart på vår situation, och nästan inte alls på våra känslor, för i det läget tycker vi att det är ännu klokare att lägga band på sig och inte “bryta ihop”, för att vi vill klara av att navigera oss igenom en livshotande situation.

Så om vi lägger samman de tre faktorerna – okunnighet, kulturella påtryckningar/uppfostran/värderingar och den starkt akuta upplevelsen när vi väl står mitt i kriget eller upplever våldet, så ser vi att här behöver vi ha en längtan och utveckla vår vilja innan vi står mitt i det akuta läget att känna vad vi har i vår själ, och för att förstå att det är viktigt att göra det behöver vi både ha lärt oss de här sakerna om själen och lagarna, och dels ha modet att gå emot de kulturella påtryckningarna och inställningarna som vi vuxit upp med. Det krävs med andra ord en del av oss för att vi ska kunna börja gå den här vägen och läka vår själ och vårt liv, inifrån och ut. Men det kommer belöningar så snart vi börjar göra det – personer som läker rädslorna för att utsättas för våld, kommer inte hamna i situationer som dragits till dem för att just utlösa rädslorna för våld. De kanske är utanför landet just när det blir kritiskt och allvarligt och hotfullt, de kanske bor i ett område som aldrig berörs av händelserna i fråga om våld, eller de kanske för länge sedan – ofta omedvetna om själens sätt att fungera – flyttat till ett annat land för att det magnetiskt stämmer bättre överens med deras nya själstillstånd, där folk överlag inte har de skadorna (i form av rädslor för våld) i sin själ i samma utsträckning och därför inte kollektivt är mottagliga för den sortens aggressiva våldshandlingar från ett annat land/grupperingar.

Och det finns inte ett dugg utrymme för något “skyll dig själv” här, för den som utsätts för våld av något slag har alltid utsatts för något kärlekslöst, och det är kärlekslöst av omgivningen i sin tur att tillåta det eller inte göra något (kärleksfullt!) för att hejda det. Vi kan inte kasta en sten i huvudet på en förövare, utan behöver istället göra det vi kan för att få bort förövarens offer från att utsättas för våldet, och helst se till att förövaren inte längre har möjlighet att utsätta någon för våld på samma vis, och även helst se till att förövaren får hjälp att möta sina egna själsligen känslomässiga orsaker till att han eller hon vill ge andra smärta, och inte hejdar sig utan fullföljer det i handling.

Så, för att återgå till temat för inlägget – om vi kan se att när vi säger “Jag vill ha det här i mitt liv”, och menar något vi ännu inte har i vårt liv, så ljuger vi på ett själsligt plan. Det är bättre att säga “Jag vill ha det här som jag upplever just i mitt liv, hellre än att känna de känslomässiga skadorna som är orsak till att det är så”. Med andra ord: “Jag vill INTE ha det där som jag längtar efter.” Här är ett exempel:

“Jag vill gå ner i vikt”, kan vi gå runt och tänka (jag förutsätter här att vi inte har problem i form av anorexia eller liknande, utan faktiskt har en övervikt). Om vi istället kan börja känna: “Jag längtar efter att gå ner i vikt”, så kommer vi kunna börja bli uppmärksamma på vad det är inom oss som gör att vi inte redan nu har vår idealvikt. Det finns känslomässiga skador inom oss som vi vägrar känna än så länge, och det motståndet mot att känna just de skadorna skapar problem i vår kropp, och manifesterar sig i form av en övervikt i det här fallet.

Så prova att säga: “Jag vill INTE gå ner i vikt!” och se om det känns sant för dig. Du har någon känslomässig orsak till att du inte går ner i vikt redan och inte redan har din idealvikt. För kvinnor har det ofta kopplingar till att bära runt på en ilska mot män, en krävande känsla av att vilja dominera män och se dem kraftlösa, eftersom vi har en föreställning av – och många gånger har vi rakt upp och ner ärvt den känslan från flera generationer tillbaka – att män är våldsamma, att vi är otrygga i mäns sällskap, att män tar det de vill ha utan att bry sig om den de tar det ifrån, och att män är farliga, helt enkelt – så vi har en vilja att göra oss själva oattraktiva för män och skapa ett fysiskt avstånd till dem. Ser vi på det känslomässiga arvet i detta så är det lätt att föreställa sig att många kvinnor upplevde just sådana saker några generationer bakåt i tiden, och de känslorna har kvinnor idag sedan ärvt själsligen från sin biologiska mamma. Så nu står det ett gäng överviktiga kvinnor här och behöver känna igenom rädslorna och agget och sorgen från de tidigare kvinnornas upplevelser, innan de kan nå sin idealvikt (och när känslorna har läkt så kommer idealvikten utan ansträngning, av sig själv, och vi väljer spontant bättre mat och rör på oss mer för att det stämmer bättre med vår själsliga känsla).

Det är det här som är styrkan i att förstå skillnaden mellan att längta efter något men vilja något annat. Kan vi ärligt och uppriktigt och ödmjukt utforska de här känslorna inuti oss och skilja på det ena från det andra i vårt vardagsliv, så kommer vi snart märka att det blir mycket lättare att både förstå oss på oss själva och andra, men också att börja tillåta de smärtsamma känslorna att komma fram, i vetskapen om att de är det enda som hindrar oss från att få det vi längtar efter.

Längtan är det som får oss att vilja ändra på något vi redan upplever, medan viljan visar oss vad vi redan känner som sanningar i vårt liv, vare sig det är sant eller inte. Som i exemplet här ovanför med övervikt hos kvinnor – när en överviktig kvinna känt igenom de rädslorna och sorgerna kring att vara otrygg i mäns sällskap, så kommer hon upptäcka att det inte är sant att “alla män är otrygga att vara i närheten av”, utan att det finns massor av vänliga, omtänksamma män som har integritet och aldrig skulle skada en annan människa med våld, eller en kvinna i just det här fallet. Det kommer göra en enorm skillnad för både henne själv och männen i hennes liv, söner, bröder, fäder, vänner, arbetskamrater och folk hon möter på stan, för nu kommer hon inte ha uppe en ilsken, anklagande känsla mot männen längre, där hon projicerar på dem att de är potentiellt farliga för henne, utan istället ser varje individ för hans egna egenskaper och kvaliteter och känslor, och känner en större kärlek till män överlag.

Och som en liten sidotanke till det här ämnet just – överviktiga kvinnor har ofta relationer med män som är fysiskt mindre än de själva, antingen i höjd eller bredd, eller män som är väldigt försiktiga och försynta eller har en väldig “mjukis-utstrålning”, just för att det är det enda sättet för de kvinnorna att kunna ha en partnerrelation utan att trigga igång för mycket av sina rädslor för mäns våld. Överviktiga män har jag faktiskt ingen aning om vad de bär på för känslor! Jag längtar efter att få veta, så jag ser fram emot att få lära mig det framöver, och läka eventuella själsskador som är i vägen för min vilja att veta det! Kanske är det någon motsvarighet, eller en variant på samma tema? Jag skriver om övervikt hos män också när jag förstår den skadan ordentligt!

Så, jag hoppas det blev tydligt hur jag ser på att längta och att vilja utifrån vad jag lärt mig under mina år av hängivet fokus på att läka själen, studera Divine Truth-materialet och utveckla min relation med och lära känna Gud genom att ta emot Guds känslor och kärlek – och inte minst gå igenom många egna upplevelser och erfarenheter av det ofta rätt så råa livet här på Jorden.

Och som en sista tanke om hela ämnet – haka gärna inte upp dig för mycket på om det du känner är en vilja eller en längtan och om du gör fel när du säger “jag vill åka till Norge på semester i år” när du istället “borde” säga “jag längtar efter att åka till Norge på semester i år” – det viktiga är snarare att vara uppmärksam på att du inte hamnar i för många och stora lögner inför dig själv, där du säger: “Jag VILL ha en kärleksrelation!” när du i själva verket känner: “Jag vill INTE ha en kärleksrelation, för jag vill inte ha en person i mitt liv som säger åt mig vad jag får göra och inte får göra!” Den senare uppriktigheten om vad du egentligen känner är det som kommer hjälpa dig att på riktigt längta efter och få en bra kärleksrelation, och samtidigt läka de känslor av sorg och rädsla du bär på över att någon har struntat i och kört över din vilja, förmodligen när du var barn, och förmodligen en vuxen person av samma kön som din andra hälft har, i fallet med just det här exemplet.

Nu längtar jag efter att skriva nästa inlägg, som kommer gå djupare in på ämnet självvärde och ekonomi, och där längtan och viljan också kommer ha framträdande platser på podiet! :o)