Många människors syn på livet styrs (8 december 2021)

(Sätt dig gärna in i Divine Truth-läran innan du läser mina blogginlägg, så får du störst behållning av dem och förstår dem bättre.)

Vad full frihet innebär är nog inte riktigt vad de flesta människor tänker sig det som. Jag har många gånger hört andra säga att “Fy vad tråkigt med himlen, sitta på ett moln och spela harpa i all oändlighet, hur kul kan det vara däruppe egentligen?”

Det man verkar missa helt i det antagandet är nog att Gud är lite mer kreativ än så. Jag skulle vilja påstå att vår bild av Gud och oss själva återspeglas i hur våra samhällen ser ut.

Ser vi på Gud som en förälder som straffar barnens fel med aga, med ilska och med hämndlystnad, kanske avskräckande exempel, så blir samhällsformen därefter. Vår konstruerade Gudsmall, kanske vi kan kalla det.

Ser vi på Gud som en makt som är oberäknelig, opålitlig, självcentrerad och maktlysten, så hanterar vi omgivningen och livet utifrån de förväntningarna.

Människor här i världen har i långa tider lärt sig att utnyttja andra människors syn på Gud, oavsett om folk tror på många gudar eller på Gud eller på slumpen som sin Gud.

Det som är lätt att missa i sin livssyn är hur mycket ens uppfattning om livet som från början odlats i oss av omgivningen. Och rädslan för att “hamna i ett tomt vakuum inne i tankerymden” om vi föreställer oss att vi skulle ha fått växa upp utan det här odlandet av våra uppfattningar, står nog många gånger i vägen för att vi ens ska våga tänka oss hur det är att ha vår egen bild av livet, även om ingen annan håller med. Men faktum är att vi inte behöver börja från scratch, även om många av våra känslor, djupt begravda i själen, när de släpps ut ur oss mycket väl kan handla om att vi återvänder till oss själva som 1-åringar eller 3-åringar, utan någon större medvetenhet om världen utanför. Däremellan är livet redan fullt av ledtrådar till hur Gud har förberett oändligt kreativa liv och världar åt oss, så vi behöver inte tänka att hela livet är ett “tomt papper”, bara för att vi inte längre vill acceptera allt samhället lärt oss om verkligheten.

Vem har sagt att vi behöver politiker? Får du kalla rysningar av att höra en sådan sak, och tänker ganska omgående på anarki och laglöshet, Vilda Västern med dödsskjutningar utanför huset och att alla måste skydda sig med vapen?

Du är nog inte så ensam om det i så fall. Men visst har du sällan hört “vanligt folk” gå och fundera i sådana banor? “Måste man ha pengar?” “Kan man inte ta bort alla lagar och bara ha en handfull rättigheter som gäller alla?” Den typen av ifrågasättanden och omtänkande brukar mest höras från mer “extrema” personer, som redan avviker från normerna på en hel del andra sätt.

Till och med bristen bland “vanligt folk” på att kunna tänka så fritt och självständigt, är en indikation på hur vi människor styrs redan från vaggan i hur våra förväntningar ska se ut på omvärlden.

Om jag istället säger: “Vi behöver egentligen inte ens politiker”, så kanske du helt enkelt knappt ens registrerar det påståendet – “Man läser så mycket dumt nu för tiden och förnuftiga människor lägger ingen energi på sånt.” För mig skulle den reaktionen indikera en rädsla för att sticka ut från normen, för att behandlas som en knäppgök av omgivningen, för att bli utstött och hånad och förlöjligad och nedvärderad enbart för att man inte tänker exakt samma som alla andra.

Men att våga dra upp problemen där de börjar, i rötterna, är det enda sättet att förändra våra liv här på Jorden från grunden. Att kunna föreställa sig en värld full av människor som har utvecklats tillräckligt mycket i kärlek för att helt enkelt bara leva tillsammans i de liv de själva väljer, kan nog säga en del om hur mycket eller hur lite rädsla vi bär på för förändringar i våra egna liv.

Känner vi oss i väldigt stort behov av trygghet, förutsägbarhet, lagar, myndigheter, regeringar och rutiner, så föreslår jag att det vilar myckekt rädsla inom oss också.

Men börjar vi göra oss av med den rädslan, så dyker det snart upp önskningar och en längtan efter ett helt annat slags liv än vi levt tidigare.

Världen är full av outvecklade människor, men vår egen bristande föreställningsförmåga och begränsade längtan efter frihet – för att vi lärt oss att anpassa oss till det som redan är – gör att omvandlingen till en värld full av människor som är väl utvecklade i kärlek tar mycket längre tid än vad den skulle behöva göra.

Det är ett väldigt effektivt sätt att hitta sina rädslor – föreställ dig hur fri du skulle kunna vara, om du levde precis som du ville, bland människor så som de är idag. Vilka rädslor väcks direkt inom dig vid den tanken? Barn gör mycket av det som vi “lärt oss av med”, som att dansa på gatorna, klättra på staket och sjunga i hissen.

Förändringen av hela världen till en sådan fri tillvaro tar lång tid och kommer gå gradvis, men i ditt eget liv kan det ske på några få år, och ju fler vi är som gör den förändringen, gör oss av med våra rädslor och lever helt i kärlek och glädje, desto snabbare kommer världen att följa efter.

Några måste göra det först.