Från grov till fin (6 december 2021)

(Texten baseras på Divine Truth-läran, den kan du läsa mer om här: Divine Truth.)

Från grovkornigt till finkornigt, så känns det som att livet ändras vartefter själen töms på missförstånd och plågor.

Ju mer uppmärksamma vi blir av naturen, automatiskt, för att vi slänger soporna allt oftare i vårt själsliv och därmed lättare ser fler detaljer, desto lättare blir det att lägga märke till klistriga beroenden, falska fasader och konstiga försvarsverk som vi skaffat oss genom åren.

Innan vi kommit en bit på vägen med känsloarbetet så är livet mer grovhugget och kantigt, och saker är i vägen i vårt synfält – vi märker inte så lätt finliret som pågår i livet.

Smärtorna vi bär på är ofta akuta, och då själen styr vad som händer i kroppen så kan det också bli akut även i vår fysiska tillvaro till slut, så länge vi håller tillbaka all kraft som finns i våra instängda känslor. Det där som vi som barn aldrig riktigt gjorde, men hade behövt göra, att bara sätta sig pladask på golvet med benen åt alla håll och bara stortjuta så att tårarna skvätter, det är det som räddar oss, så snart vi ger upp allt motstånd och bara mjuknar inför smärtorna inom oss.

Vi kanske har en grov, lite skadeglad humor som allt som oftast sker på andras bekostnad. Vi kanske äter djur som det naturligaste i världen, och tittar på våld som underhållning. Vi kanske svär riktigt jäkla grovt över andra, hur de beter sig och hur de ser ut eller hur de pratar, som om vi hade alla äss i världen i just vår egen garderob och hade råd med att kritisera alla andra “dumhuvuden” därute.

Vi kanske skarvar då och då, eller bara ljuger rätt upp och ner när det passar oss bäst att göra det. Vi kanske köper saker utan en tanke på varifrån de kommer, hur de tillverkats, människorna som någonstans i början av sakernas existens arbetade med att ta fram råmaterial, frakta det, komponera det till förädlade, ibland kombinerade material, bearbeta materialet till den önskade formen, monterade bitarna till det slutliga föremålet och sedan köpte in och sålde det till oss.

Vi kanske manipulerar folk runt om kring oss, ljuger inte direkt men lägger fram saker så att det blir till vår fördel, även om det då samtidigt blir till någon annans nackdel. Vi kanske snor lite grejer från jobbet eller något annat ställe som inte kommer lida av förlusten. Vi kanske flörtar grovt med andra när vi redan är i ett monogamt förhållande.

Vi kanske har lite oskyddat sex här och där med olika människor och blir det barn så är det inget vi bryr oss om i någon högre grad, så’nt är väl lätt fixat med ett läkarbesök?

Det finns mycket grövre livsval vi kan göra, och många gör de valen, men lite generellt så är det nog rätt så vanligt med den där mellangrova slipstorleken på folks framfart i samhället.

Alla de där beteendena beror på att vi först bär på grova smärtor inombords, och sedan har byggt upp ett grovt motstånd, och använder en grov viljekraft för att lägga fokuset på massor av andra saker istället för på smärtorna. En del tillåter sig att agera riktigt svart för att de själva har ont och tycker att de måste distrahera sig med annat.

Avtrubbningen i känslorna gör en människa grov på många sätt, även om en del har en mer passiv natur och sjunker in i egna distraherande, känslomässigt baserade beroenden istället och inte stör andra så mycket i det.

Så snart vi börjar skrubba av oss våra gamla instängda upplevelser och låter känslorna som sitter fast i dem rinna ur och av oss, så börjar en förfining av själen och de egna förnimmelserna och valen. Hela livet börjar kännas annorlunda, mjukare, tryggare, lugnare, vackrare, mer tillgängligt och vänligt.

Vi uppfattar spontant allt mer hur andra mår egentligen, och hur djuren och naturen runt oss har det. Vi känner för att börja göra om i hemmet, ta bort saker som inte känns som vi längre, och ställa dit saker som får oss att le och känna uppskattning. Vi kanske byter ut syntetiska dofter mot mer naturliga sådana, och börjar äta på ett sätt som är mycket mer respektfullt och snällt mot kroppen. När en känsla börjar dyka upp så gör vi inte som vanligt och använder något gammalt beroende för att trycka tillbaka den, utan låter den visa sig ännu mer och vi blir mer villiga att helt enkelt låta den komma fram och ut och släpper taget om både den och alla dess konsekvenser.

Våra kläder börjar återspegla vårt verkliga jag mycket mer (något som alltid får mig att tänka på andevännen Jefferey, en modig och fin själ som redan på Jorden valde att uttrycka den han var i sällskap med andra). Våra vänner börjar öppna sig och mjukna och berätta saker för oss som de aldrig tagit upp tidigare, och vi får lättare nya vänner som dras till vårt fina sätt och vår snälla humor.

Vi ser med vänligare ögon på andra, och förstår deras bakgrund och svårigheter mycket bättre, och vi vill snarare hjälpa än stjälpa andra, utan att det går ut över varken dem, någon annan eller oss själva.

Vi börjar fatta beslut som förändrar vår arbetssituation, vår försörjning, vad vi ägnar oss åt om dagarna och hur vi ägnar oss åt det – saker dras till att bli mer inkluderande av världen i stort, allt ska funka för alla, snarare än “bara det här funkar för mig så räcker det”.

Vi kan plötsligt märka att vi står och njuter av en vacker utsikt, god, frisk luft eller att vi har det så dundrande mysigt i sällskapet där vi äter och pratar och trivs ihop.

Livet börjar rätta till sig, falla på plats, bli bra, kännas skönt och fint, se lovande ut. Och det är permanenta förändringar, inte för att vi kämpat oss dit genom yttre val eller stark vilja, utan bara för att vi ändrat på saker och ting i vår själ, och livet svarar snart på den förändringen i det yttre också.

Det funkar, och känns det inte som att det funkar, så är det en känsla vi behöver ta itu med och acceptera som den är – “Det känns inte som att det här funkar, Gud!!!” Och när den känslan lämnat oss och vi känt sorgen därunder, så börjar det funka, om inte på alla så på ett eller flera områden, och vi kan fortsätta med lite större tillförsikt till processen, plocka upp nästa sten framför oss och hiva ut den i tårarnas alltmer tinade hav, och vara av med den för gott.