Mina egna texter

Hur kärleken skapade Gud

Det är ögonöppnande att gå vägen med Guds kärlek och sanningar. För min del har det just inneburit ett mindre större genombrott i min själskarta. Idag lossade en väldigt bestämd del av min självbild som varit med mig i bortåt 46 år nu, sedan födelsen.

Jag hade en ”sanning” inom mig som sade att jag är fullständigt betydelselös, och därifrån har jag tagit mig för massor av olika sätt att handskas och leva med den föreställningen om mitt eget värde. Sedan jag fann Divine Truth-läran år 2014 så har jag bearbetat mig igenom hundratals olika känslor på många olika områden – på senare tid var jag ibland uppe i 3-4 känsloomgångar per dag.

För kanske ett par månader sedan nu så började jag få loss en del känslor som satt i vägen för att jag skulle vända mig direkt till Gud och be om att få ta emot Guds kärlek. Det innebar att jag började gå vägen med Guds kärlek på ett mer genuint och fokuserat vis. Då märkte jag att det kändes mer rakt och intensivt även med min utveckling i själen. Tidigare under åren bjöd jag som bäst med Gud på vägen med mitt känsloarbete, och nu, relativt nyligen förändrades det till att snarare bli ett mer direkt önskande om att få ta emot sanning och kärlek från Gud in i min själ. (Jag skulle gärna vilja tacka dig, N, för att du haft ett så uppmuntrande och passionerat fokus på att ta emot kärlek från Gud och delat med dig av denna passion så generöst – det har betytt massor för min önskan och mitt val att göra detsamma i mycket högre grad numera!)

Allt det här är relevant på så vis att det verkligen gått som en genialisk, röd tråd genom min själsutveckling hela tiden, och det som hände idag var att jag blev villig att – i önskan om att få mer av Guds kärlek och sanningar in i mig, och helt enkelt bara rakt upp och ner inför Gud – till slut acceptera att jag faktiskt ville känna mig betydelselös – för det var där jag hörde hemma, det var där jag kände igen mig, och det var helt enkelt min grundläggande, välbekanta och på ett sätt lite trygga identitet, upplevde jag – jag kunde inte se någon annan känsla eller självbild som ”jag”. Och det var först när jag gick helt in i den upplevelsen och liksom erkände den rakt ut med alla kringkänslor det innebar som allt kunde lossna.

Och det gick så lätt! Och då jämför jag med väldigt många av de hundratals andra gånger jag känt igenom smärtsamma upplevelser och ärvda känslominnen, men då jag oftast var mer inriktad på att själv göra ”grovjobbet” med känslorna och sedan allra vänligast släppa in Gud lite snett från höger för att hjälpa mig här och där i den processen. Men den här gången, och de andra gångerna jag de senaste månaderna vänt mig direkt till Gud på ett mer rakt och väljande vis och låtit kärleken som kommer väcka vad än är, så var det mer som att tvätta bort smuts på händerna under en kran med skönt, varmt vatten och en väldoftande, mild men genomeffektiv tvål. När jag var mer intresserad av att klara mig mer på egen hand under åren dessförinnan så skulle jag säga att det var mer som att hiva i hela kroppen i ett lite för hett bad och med lite för stark tvål där i, så även om jag fick bort lite smuts och kände mig renare efteråt, så var det definitivt ingen mild och mjuk process i första hand, utan snarare ganska utmattande, svidig och brännande i känslorna.

Och för att försöka komma till poängen, den som rubriken handlar om, så fick jag efter den nya, känslomässiga befrielsen plötsligt tillgång till en rad olika sanningar och kärlekskänslor från Gud, så snart min betydelslöshets-övertygelse hade släppt greppet om mig. Jag började känna mig strålande glad, jag fick en öppen, trygg och klar bild i kärlek av Gud, och det här är vad jag kunde uppfatta i den bilden:

Det är själva kärleken i sig som skapar. Gud är det mest storslagna, det allra bästa som kärleken någonsin kan frambringa. Kärleken i sig skapar utan den minsta ansträngning – det är bara en del av vad den gör, kan och är, och den är hyperintelligent.

Gud har tagit emot så mycket av kärleken inom sig att Gud är det mest kärleksfulla som finns. Gud har skapat oss alla helt utan ansträngning genom all den kärleken, och även hela universum.

Det var som en bild jag fick se av hur kärleken är själva det magiska, som vi kanske skulle kalla det, och det är Guds egna innehav av gigantiska, enorma mängder kärlek som gör Gud till Gud. Och vi kan allihop välja att innehålla – det vill säga ta emot – kärlek från Gud i vår själ och på så vis utöka eller utveckla kärleken inom oss, för att själva få tillgång till allt fantastiskt som följer med i den här kraften som kärleken är.

Vi blir mer och mer kapabla att skapa med mer kärlek inom oss, och tar vi emot av Guds kärlek – och kärleken vi får är alltid en gåva, för det är en del av hur kärleken fungerar – så kommer vi kunna ta emot av en extremt förädlad och fokuserad form av kärlek, skulle man kunna säga.

Kärleken är kittet mellan de minsta fysiska partiklarna, men för att den ska kunna ”verka” för oss människor så behöver vi ge den i gåva – vi behöver känna kärlek till annat liv, till oss själva, till andra människor, till Gud, för att den ska ”aktiveras”, eller hur jag ska uttrycka det.

Och ju mer kärlek vi förmår strömma igenom oss, desto mer kraftfulla blir vi, och desto mer kan vi skapa själva. Kanske jag kan likna det vid kraften i fokuserat högtrycksvatten som kan skära genom sten på några sekunder – jämfört med kraften i enstaka vattendroppar som faller på en sten och med tusentals år på sig lyckas skapa en grop i stenen där dropparna faller – ungefär så skiljer det sig åt med den samlade kraften i Guds kärlek, och den kärlek som ”bara finns” i universum och som vi allihop kan liksom samla på oss (genom att välja att känna kärlek mer och mer i själen, utan att ta emot kärlek direk från Gud). Man kan säga att Gud redan har samlat på sig all kärlek i hela universum och förmår låta den strömma ut från sig och skapa helt fantastiska skapelser – något som vi andra är väldigt långt ifrån att klara av!

Guds förmåga att älska överträffar alla andras förmåga att älska, så långt jag kunde känna i den strömmen av insikter, och det är därför som att få en alldeles speciell, laserfokuserad form av kärlek – väldigt kompakt, väldigt intensiv, väldigt ”allomfattande” – ungefär som att man tar all ”standardkärlek” som finns i tomrummet mellan de minsta fysiska partiklarna och koncentrerar den så mycket det bara går – då blir det Gud.

(En parentes i allt detta: Om du tänker på när många ”new age-personer” pratar om lagen om attraktion, eller law of assumption som en del kallar den, så är det den här grejen de fått korn på – när vi inom oss är i linje med kärlekskittet mellan alla fysiska partiklar, så blir det väldigt mycket lättare att skapa och forma saker i våra liv. Det de missar i hög grad är att vår själ attraherar allt den har inom sig, vilket ju också är kärlekens intelligenta design och funktion, för att allt som är kärlekslöst i själen ska kunna uppmärksammas och tas itu med – bytas ut mot kärlek. Och så länge vi inte läker själen och dess känsloskador så kommer vi fortsätta attrahera händelser som vill uppmärksamma oss på såren i själen. Men utöver detta så är det här med kärlekskittet vad de syftar på – är vi kärleksfulla, glada, njuter, uppskattar, så är vi mer i harmoni med kärleken som skapar, och om vi då har ett fokus på något specifikt så kommer den intelligenta, skapande kärleken att helt enkelt skapa det åt oss. Det här har förvirrat mig massor när jag försökt förstå om det är direkta gåvor från Gud eller om det är en kraft i universum som Gud skapat som gör att önskelagen fungerar – och nu klarnade den bilden avsevärt för mig genom allt detta!)

Och för att få tillgång till den kärlek Gud har förmågan att känna, så behöver vi bara vända oss i en fullständig uppriktighet till Gud och önska ta emot av den kärlek Gud redan känner till oss. Den kommer aldrig in i oss från Gud om vi inte öppet och villigt önskar ta emot den in i vår själ. Gud väntar helt enkelt på vårt val.

Det var en verkligt munter känsla jag fick när jag tog emot intrycket av hur ”effortless” det var för Gud att skapa alla oss och allting i universum, just eftersom Gud är all ren, koncentrerad kärlek, och det är kärleken som sådan som har den skapande kraften. Med andra ord, ju mer kärlek vi har inom oss, desto enklare blir det att skapa även för oss.

Jag har haft en fantastisk dag.

Hur ska jag kunna somna ikväll med allt detta nya inuti mig? 💖😊🌞

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s