Mina egna texter

När ett land styrs av etiska principer istället för politiska partier

Precis som vi som individer skapar de bästa svallvågorna ut mot omgivningens stränder genom att följa våra etiska principer, istället för att låta omgivningens oberäkneliga svallvågor slå mot oss och bestämma vår riktning därigenom, så gäller detsamma för ett samhälle.

Om till exempel landet Sverige skulle styras av etiska principer istället för politiska partier, så skulle det inte finnas någon konkurrens om positionerna i ”ledningen”, om platserna vid makten – utan snarare ett samarbete om de bästa sätten att genomföra de etiska principerna i praktiken, i de många tusen olika scenarior och omständigheter som ett samhälle innehåller.

Den förändringen förutsätter att vi som individer blir tillräckligt många som väljer samma form av ”styrning” av våra egna, personliga liv och val. Så länge vi låter omgivningen reglera hur vi ska välja i vår egen vardag, genom att till exempel reagera på vad som händer omkring oss och forma våra liv utifrån hur vi reagerar, så kommer vi inte känna oss dragna till att låta etik och moral fungera som kompass och karta i samhället heller.

När vi med ganska stor lätthet låter oss ledas runt av hur världen ser ut just nu, vad massmedia rapporterar om eller hur samtalen går i sociala medier, eller om våra vänner och familjemedlemmar har starka åsikter och uttrycker dem med en påtryckande kraft – då har vi inte en kärna av etik och moral som ledstjärna, där vi inte låter oss rubbas av någon av de aspekterna i våra beslut och vår livssyn.

Det är alltid positivt att kunna höra på olika infallsvinklar, åsikter, viljor och resonemang, precis som man själv skulle vilja få förklara sin ståndpunkt ordentligt för någon som tycker annorlunda, men när vi sedan gjort ett övervägande av det vi hört, så är det den inre viljan att följa vad etiken säger som kommer avgöra vår väg när vi funderat klart.

Kommer vi byta vår livsriktning på grund av yttre påtryckningar och inre, känslomässiga beroenden, eller kommer vi behålla vår livsriktning på grund av en inre kärnfasthet där vi står stadigt intill vår etiska fana och vet vad som är rätt i hjärtat? Självklart beror det i så fall på om det vi just hört är mer etiskt än vad vi själva kunnat uppbåda hittills i vårt liv.

Det här gäller även lite banala saker som vår förmåga att stå fast vid etiska principer i våra egna vardagsliv. Hur mycket väljer vi utifrån allas bästa hälsa, allas bästa möjligheter att vara fria, utifrån världens förutsättningar att innehålla sin allra bästa natur? Blir det engångsplastmuggar, raffinerat socker, mycket skärmtid utan att få något vettigt gjort, friterade chips till frukost och väldigt lite dagsljus under en vecka? Blir det skvaller om kollegor och släkten, sura kommentarer till olika videor och klipp på nätet och slänga hela, fina kläder i soporna istället för att skänka vidare dem? När blir antalet ”snedsteg” och kompromisser med etiken för många för varje individ? När börjar vi tröttna på våra egna övertramp och överträdelser dagarna i ända? När vill vi finna vår egen ädelhet, vår egen kärleksfullhet, vår egen kärnfasthet och våra egna etiska principer?

Etiken säger att vi inte kan ta liv som vi inte kan ge, till exempel – hur många av oss låter bli att äta kött därmed? Eller rättare sagt – hur många låter bli att ens överväga den etiska principen i sitt eget liv, eftersom de inte vill sluta äta djurkött?

På en del platser i världen möter människor brutalt våld om de vill vara sitt riktiga jag, om de vill införa ett mer rättvist och medmänskligt samhällssystem, om de vill utrota brottsligheten genom att ge etiska principer mer plats i vardagen.

På en del andra platser i världen så är människor lite avtrubbade inför sina väldiga möjligheter att skapa ett fantastiskt, fredligt, rikt och vackert samhälle, där etiken ser till att personer som inte respekterar andra människors önskan om att leva fredade får hållas åtskilda där de inte kan skada varken människor, djur, natur eller egendomar.

Skulle plasten ha uppfunnits i sin nuvarande, monstruösa form om vi låtit etiken styra våra val i samhället?

Skulle vapen ha tillverkats?

Skulle det finnas trafficking, droger, alkohol, nikotinprodukter eller ens rödljus i trafiken? Eller skulle vår etik istället se till att ge människor värdiga, respekterade, fria och kreativa liv där de tas vara på, kan ge till varandra av sina bästa förmågor och läsa av varandra i trafiken som om de faktiskt aktade varandras liv av sin egen vilja?

Det finns ingen väg runt att ett etiskt styrt land, eller en etiskt styrd värld, måste växa fram lite i taget genom att vi individer, en efter en, börjar låta etiska principer styra i våra egna liv, här och nu, i stort som i smått.

Inga lögner (för vi vill inte att andra ljuger för oss – vi vill veta sanningarna).

Inget våld av något slag (för vi vill inte själva bemötas med våld i något läge).

Samma respekt mot alla (för vi vill själva bemötas med respekt från alla andra).

Samma frihet för alla att leva sina liv efter sina egna önskemål (för vi vill inte själva begränsas i hur vi själva vill leva våra liv).

Självklart är det en enorm process att finna och börja tillämpa de etiska principer som vi verkligen vill stå bakom i alla lägen. Och det är en samtidig process att gå igenom alla sina olika rädslor för att komma till den nivån i våra liv där vi klarar av att göra det.

Men kan vi tänka oss något bättre än en hel värld, och miljoner småsamhällen, där alla är trygga, fria, respekterade, har sina egna, värdiga och vackra liv och ser till att behålla det så?

Det kommer bara genom oss individer – aldrig på något annat sätt.

Och klarar vi inte att stå för våra etiska principer i vår egen vardag, i de minsta beslut vi fattar om olika val vi gör under en dag, så kommer vi inte heller se omvärlden förvandlas till en mer etisk plats med någon större fart.

Ansvaret för hur vi väljer att leva, vara och styra över oss själva ligger på varje, enskild person. Varje individ. Varje personlighet, varje människa, varje man och kvinna du någonsin ser – både i din omgivning och i spegeln.

Det finns aldrig en ursäkt att hämta i att ”jag är bara en av miljarder andra” när det gäller utrymmet att kompromissa bort sina etiska principer. Det finns många saker som frestar oss omåttligt, och många tillfällen i vårt liv då vi gett efter, men det är ingen orsak att låta det fortsätta på det viset.

Ett land, och en värld, där etiken är det högsta rättesnöret, behöver inga politiska partier. Det behöver bara mängder av människor som har etiken som sin enda ledstjärna i alla sina beslut.

Utopier är bara utopier för människor som inte redan lever i dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s