Padgett messages på svenska

Padgett Messages på svenska – True Gospel Revealed Anew by Jesus (Del 4)

Biskop Newman: bekräftar Lukas skrivelse. Ångrar att han inte lärde ut Sanningen när han var på Jorden.

5 november 1916

Låt mig bara säga några ord då jag är väldigt intresserad av sanningarna i meddelandet som Lukas nyss skrev till dig; och jag var närvarande i kyrkan (Metropolitan Protestant Church, Washington D.C., USA) där prästen föreläste om ämnet Paradiset, och Lukas var också där; och jag insåg att något som predikanten sade, föreslog ämnet för Lukas budskap, och då jag är myket intresserad av människor i den kyrkan, då jag en gång var en pastor där, så önskar jag bara lägga till några ord till det som Lukas så sant och enkelt har uttryckt.

Doktrinen som predikanten uttalade ikväll, förklarade jag också när jag var präst där, och då jag på den tiden trodde att dessa doktriner var sanna, och vet att predikanten är lika ärlig i sin tro, så var min tro ändå fel, och det tog mig några år av lidande och besvikelser att lägga bort de felen och lära mig sanningen, så kommer också han behöva gå igenom samma upplevelse, såvida han inte, innan han lämnar den fysiska kroppen, lär sig sanningen.

Många i hans församling som är uppriktiga och ärliga sökare efter sanningen, och många av dem har sina själar i Faderns gudomliga kärlek. Och det som är så synd är att det inte finns något sätt att nå honom med sanningen, för jag vet att de inte skulle lägga vikt vid det du kanske skulle säga till dem, och skulle se på dig som en bedragare eller svagsint. Men i framtiden kan någon väg öppnas som dessa sanningar kan nå de personerna på, och då jag är så engagerad i deras intressen, och känner att inflytandet från mina läror fortfarande dröjer sig kvar i den församlingen och endast framställer fel och tro på det som inte är sant, så önskar jag lägga till min bekräftelse av det Lukas har sagt, och om hans budskap någonsin når dem så hoppas jag att mitt budskap också kommer till dem. Det är en del av min påföljd för att ha lärt ut felaktiga doktriner att jag måste arbeta för att mitt folk ska lägga bort dessa felaktiga läror, och att kunna nå dem på det här viset skulle inte bara ge mig stor lycka, utan också en lättnad från min påföljd av ånger.

Jag ska inte försöka recitera det Lukas har sagt, för jag kan inte göra det tydligare, men jag önskar säga till mitt folk att det han sade är sant och att de måste tro på det. Ibland skulle jag vilja komma och skriva ett långt meddelande till dig om ett ämne som har varit föremål för mitt begrundande en lång tid, och som för mig och för många på Jorden är ett väldigt viktigt ämne. Jag ska inte skriva mer ikväll, och tackar dig för vänligheten i att låta mig skriva. Ja, jag är i den Sjunde sfären och jag är mycket lycklig i min kärlek och i mina omgivningar, men jag inser att om jag hade vetat sanningen så som jag vet den nu, så skulle jag ha kommit mycket längre. Åh, jag säger dig att besvären för själens utveckling från en livstid av felaktiga föreställningar är en förfärlig sak. Jag säger nu godnatt och Gud välsigne dig.

Din broder i Kristus,

Biskop Newman.

(Den här andemänniskan är John P. Newman, biskop)


Varför Jesus inte närvarar på slagfälten där massakrerna sker.

2 november 1916

Jag är här, Jesus.

Givetvis är de scener där jag representeras (i filmen “Civilization”) enbart fantasier, och de är avsedda att ge de som beskådar de scenerna tanken eller tron att jag, på grund av mina läror till människorna om frid och välvilja, så skulle jag nödvändigtvis vara intresserad av de saker som bryter mot mina läror, och följaktligen närvara vid slagfälten och där människoliv förstörs. Men jag kanske överraskar dig när jag säger att jag inte besöker de platserna, eftersom mitt uppdrag som andemänniska inte är att hjälpa de som faller i strid och kommer till andevärlden som en följd av krigets förstörelser och mord på människor. Det finns många andemänniskor vars uppgift det är att se efter de som flyttats så plötsligt in i andetillvaron, och att hjälpa dem att inse sina förändrade omständigheter och leda dem till insikten om att de inte längre är dödliga. De här andemänniskorna är särskilt utvalda för det här arbetet och de lugnar de oturliga andemänniskorna och hjälper dem att återhämta sig från chocken efter deras våldsamma och abrupta transformation.

Det här arbetet, som vi kan kalla det, är materiellt, och ett som hjälper dessa andemänniskor att börja förhålla sig till sina andliga egenskaper, oavsett om de sedan har sin riktning styrd mot himlen eller mot helvetet. Med andra ord så arbetar de för att göra anländandet för dessa andemänniskor så fritt som möjligt från den skräck som en sådan plötslig omvandling kan förorsaka. Det här arbetet är nödvändigt, och är en del av Faderns plan för Sina barns välbefinnande och lycka, utan något hinder i det faktum att de inte känner Hans kärlek och nåd.

Men mitt arbete är ett annat. Jag arbetar bara med människosjälar oavsett deras andetillstånd, det vill säga tillstånden hos anden som endast ande. På slagfältet är människornas själar vanligen inte öppna för mina lärors inflytande, och mitt arbete utförs inte bland de fysiskt döda, utan bland de levande som är i ett tillstånd av sådan mental och själslig jämvikt att de kan ta emot mina förslags och min kärleks influenser. Nej, slagfältet är inte min arbetsplats, och dödandet av människor och krigets blodsspillan attraherar mig inte och innehåller inga möjligheter för mig att göra det stora arbete som jag leder de andemänniskor som känner till verkligheten i och behovet av Guds kärlek att göra.

Jag är intresserad av mänsklighetens fred och kärleken mellan syskon, och mina läror på Jorden och i andevärlden skänks i syftet att leda fram till den freden. Men nationernas krigande eller stridernas hat kommer aldrig leda till fred, helt enkelt på grund av den skräck och ödeläggelse som strömmar ut från krig och strider. Människor kanske tänker att när mänskligheten tittar på de här destruktiva sakerna, så kommer den också att se på dem med en sådan förskräckelse och förfäran att det aldrig mer kommer bli något krig, och att enbart fred följer och för alltid förblir människornas arv. Men jag säger dig att de misstar sig i detta, för när det gått några år så har alla dessa saker glömts bort, och sedan, eftersom människornas hjärtan är desamma, med allt det hat och den avundsjuka och de ambitioner som funnits i hjärtat och sinnet hos de som var ansvariga för de bortgömda krigen, så upprepas dessa saker, och det faktum att människorna är av samma köttsliga sinnen och önskningar kommer påvisas.

Så länge människorna förblir i sitt tillstånd av synd och endast har vad några skulle kalla för människornas brödraskap som håller dem ifrån att försöka tillfredsställa sina ambitioner eller tillgodose sina önskningar att straffa påhittade fel, så kommer krigen pågå och skräcken i sådana konflikter kommer åter att visa sig på Jordens yta. Människorna kommer gråta efter fred, men världen kommer inte känna till någon fred, och de stackars människorna kommer lida under återupprepandet av resultaten av sin onda naturs verkningar.

Och därmed så kan du förstå att jag inte är så väldigt intresserad av att låta freden komma till människan som en följd av krigets fasor, som jag är i att låta den komma som ett nödvändigt resultat av att människornas hjärtan och själar omvandlas från synd till renhet, från den blott naturliga kärleken till den gudomliga kärleken, för när den senare kärleken finns i människornas själar, så kommer de inte dö genom krig och hat, och köttsliga frestelser kommer inte uppfyllas, inte på grund av fasorna som kan närvara vid dessa ting, utan på grund av kärleken som redan finns i deras själar, som inte tillåter några krig. Kärleken kommer att regera och människorna kommer glömma av hatet och alla de saker som nu är en del av deras självaste existens. Mitt arbete är att förändra människorna från de fallna männen och kvinnorna till de män och kvinnor som besitter Guds kärlek.

Jag försöker också lära människorna att de ursprungligen hade en kärlek som i din rena form skulle leda dem ifrån saker som hat och krig, och att deras enda räddning, förutom att besitta Guds kärlek, är att återigen uppnå den här rena kärleken – den renade, naturliga kärleken. Men underligt som det kan verka för en del, så är det svårare för en människa att återfå tillståndet där hennes naturliga kärlek renas, än att få den större rening som följer med att besitta den gudomliga kärleken. Jag ser att många århundraden kan passera innan människorna kommer uppnå det här tillståndet där hon renar sin naturliga kärlek, som kommer låta henne säga att tack vare hennes kärlek, så kan inte krigen uppstå mer och freden måste regera; och därigenom så kommer den stora nödvändigheten för henne att veta att det bara är med ankomsten av Guds kärlek som krig och strider kommer bli omöjliga – individuellt och nationellt.

Så, när det står skrivet ellerhar avbildats att jag finns på slagfälten och försöker visa mänskligheten krigets fasor, eller att jag gråter över slakten av människor, så är inte sådana beskrivningar eller avbildningar sanna. Mitt uppdrag är att nå människornas själar, som individer, och vända dem till Faderns kärlek, och mitt gråtande eller min sorg är snarare när människorna inte lyssnar på rösten som kommer till dem alla, när den kallar dem att vända sig till Fadern och leva. En död kropp är en liten konsekvens jämfört med en död själ, och det är så många som går över till andevärlden som för med sig sina döda själar. När de döda kropparna ligger på slagfälten, så vet jag att det inte finns något där som behöver min hjälp eller medkänsla; och de själar som lämnar dessa kroppar är i det läget inte i ett tillstånd där de kan lyssna på mina förkunnelser eller överväga sin framtida existens. Så du förstår att det inte finns någon orsak till att jag skulle besöka slagfälten eller försöka hjälpa dessa nyligen födda andemänniskor, som jag skulle kunna beskriva dem. Nej. Jesus, den äldre brodern, är inte läkare åt de lemlästade eller skadade kropparna eller åt de själar som kommer till andevärlden fyllda av hat och fientlighet i stunden för sin ankomst.

Fysisk död ur evighetens perspektiv är inte mycket till stund, och även om jag vet att det för den vanlige dödlige är en av de mest betydelsefulla stunderna i deras existens, så är det ändå, som jag säger, av jämförelsevis väldigt liten betydelse. Men åh så betydelsefull själens död är, och den stora nödvändigheten att sträva efter att väcka den själen till liv! Ja, jag har skrivit nog nu, och ska sluta.

Jag ser att din vän är med dig och jag måste säga till honom att jag är med honom väldigt ofta, och är glad att han har stigit upp från döden till livet, och att slagfältet där han har utkämpat själens strid är större och mer förfärlig i sina aspekter och upplevelser av blodsspillan och förstörelser än det slagfält som nu förstör så många människors fysiska kroppar. Jag menar att hela världen är slagfält för själens kamp, och om människorna bara kunde se resultaten lika tydligt som de ser resultaten av det krig som nu skakar om hela världen, så skulle de förstå att det stora kriget inte är det som orsakar så många döda själars ankomst till andevärlden. Ge honom min kärlek och min välsignelse, jag kommer snart tillbaka och skriver ett meddelande om sanning till dig. Så med all min kärlek och min välsignelse, jag är

Din bror och vän,

Jesus

Helen bekräftar att Jesus skrev och visade sin praktfullhet.

2 november 1916

Jag är här, din egen trofasta och kärleksfulla Helen.

Vllket underbart meddelande du fick från Mästaren, och så uppriktig han var när han skrev. Strålglansen från hans ansikte förblindande även oss, och kärleken som verkade finnas i själva hans innersta varande låg bortom vår uppfattningsförmåga. Han var verkligen Faderns älskade son, och andemänniskorna som var här badade i hans kärlek i så hög grad att de verkade ta del av hans praktfullhet. Åh, min käre, det hela var så underbart!

Din egen trofasta och kärleksfulla

Helen

Den människas öde som inte har Guds kärlek i sin själ och dör med endast den naturliga kärleken och en tro på lärorna, m.m.

28 september 1916

Jag är här, Jesus.

Jag kommer ikväll för att säga dig att du är i ett bättre tillstånd för att skriva än vad du har varit en tid, och jag tror det är bäst att jag överlämnar ett meddelande till dig. Ja, jag kommer att skriva om ämnet: Om den människans öde som inte har Guds kärlek i sin själ, och dör med enbart den naturliga kärleken och en tro på kyrkornas läror och dogman.

Jag vet att många människor tror att kyrkornas läror är vad som behövs för mänsklighetens frälsning. Jag menar vad gäller dopet och följandet av budorden, och tron på att människorna kan frälsas i mitt namn – är tillräckliga och allt som behövs för att försäkra dem om inträdet i Himlens kungarike; och vilar i en sådan tro med en känsla av försäkran om att något annat inte behövs eller på något vis ska sökas efter och uppnås.

De allra flesta av bekännande kristna lever i den här tron, och därmed så kommer inte den stora majoriteten av mänskligheten komma in i Himlens kungarike, eller bli gudomliga till sin natur. Jag har redan berättat för dig vad framtiden är för de som besitter Faderns gudomliga kärlek, och nu ska jag ägna mitt meddelande åt framtiden för den stora majoriteten.

Som du kanske vet så kan floden aldrig rinna högre upp än sin källa, och inte heller kan denna majoritet uppnå en perfektion och en lycka som är större än den som människan besatt före tiden för fallet från sitt perfekta, skapade tillstånd, och därmed, oavsett hur stora hennes framsteg må vara i den naturliga kärleken eller i hennes moral eller mentala kvaliteter, så kan hon aldrig överstiga den första skapade människan som hon var före fallet. Och den enda möjliga framtiden för den stora majoriteten är det tillstånd och den utveckling som existerade i den perfekta människan som Gud först skapade.

Jag vet att det sägs att människan inom sig har det som är en del av Guds gudomlighet, och att hon genom sina egna ansträngningar kan utveckla den gudomliga substansen tills hon sjäv blir gudomlig, och av Faderns natur. Men det är inte sant, och det är inte möjligt att utveckla Guds kärlek eller någon essens av det gudomliga utifrån det som inte har detta inom sig, och det finns ingenting av det gudomligas natur i människan. I andevärlden, och jag menar i den andliga likaväl som i den Himmelska, så styr lagarna, och de är precis lika visas i sin verkan som lagarna i den materiella världen och en grundläggande lag är att endast lika framställer lika; även om det i den fysiska världen kan se ut som att ett derivat inte är likt det som det deriverades ur, men det gäller bara utseendet, för i sin substans och i sin essens så finns likheten där och den kan inte utplånas.

Så vad gäller människosjälens verkliga tillstånd, då hon bara har den naturliga kärleken – den skapade kärleken – så kommer utvecklingen av den kärleken att leda till det som omöjligt kan vara större eller något annat än det som i sina beståndsdelar endast utgörs av naturlig kärlek, och oavsett vilken perfektion den kan uppnå, så är det gudomliga elementet frånvarande, och de begränsningar som den skapade varelsen innehar fortsätter att utgöra en del av och styra den varelsen. Det finns en gräns för utvecklingen av hennes naturliga kärlek och för det lyckotillstånd bortom vilket det inte är möjligt för den här varelsen att nå, och den gränsen är de kvaliteter och den excellens som den första människan besatt innan han befläckades och fylldes av synd. Sinnet hos en sådan varelse är också begränsat i de framsteg det kan göra vad gäller att skaffa sig kunskaper, för det sinnet är en skapad sak som begränsas av det som den skapelsen har frammanat.

Så jag säger att en sådan människa aldrig kan utvecklas högre än de egenskaper eller kvaliteter som hon förseddes med när hon var den perfekta människan, varken andligt eller mentalt, såvida hon inte söker efter och får av Guds kärlek. När andemänniskor kommer och skriver att livet i andevärlden alltid är i utveckling, så har de andemänniskor som skriver aldrig nått fram till den här gränsen som jag talar om och därför så är utvecklingen ändlös för dem; och den här tron är väldigt fördelaktig, för den inspirerar dem att göra ansträngningar för att utvecklas.

Det finns många andemänniskor i det här perfekta tillståndet i den högsta sfären med naturlig kärlek eller mentalitet, men de är andemänniskor som har varit i andevärlden i väldigt många år, och de är vad du skulle kalla för forntida andemänniskor. Dessa andemänniskor har insett den begränsning som jag skriver om, och även om de kan förändra målet för sitt sökande och källorna till sin lycka, så har deras utveckling ändå nått sitt slut, och ofta kommer det ett missnöje till dem och en insikt om att ovanför och bortom deras sfär så måste det finnas något som kan uppnås, som övergår deras perfekta tillstånd och utveckling. Och på grund av det här missnöjet så börjar många av de här andemänniskorna, i sin rastlöshets stunder, att beakta förslagen från de andemänniskor som har tagit emot av den gudomliga essensen, och för vilka det inte finns någon begränsning för deras uteckling; för dessa senare andemänniskor är i varje stund i den högsta sfären för dessa andemänniskor med sin perfekta, naturliga kärlek, och försöker visa dem vägen till den högre utvecklingen och lyckan i de Himmelska sfärerna.

Det kan verka överraskande för dig, men det är ett faktum att desas andemänniskor med naturlig kärlek under sina perioder av utveckling och i synnerhet då de närmar sig sin perfektion, i den tillfredsställelse och lycka som de upplever i sina framsteg inte lyssnar på de gudomliga sfärernas andemänniskor, eller tror på att det kan finnas några andra utvecklingsvägar som är mer önskvärda eller utmärkta än de som de redan följer, och det är endast när de når fram till insikten om det missnöje jag nämnde, som de kommer vakna upp till det faktumet, eller samtycka till att väckas upp till det faktumet, att det kan finnas ett sätt som leder till saker bortom deras utvecklings gränser och den perfektion som de kan ha uppnått. Så, som jag säger, ju högre dessa andemänniskor har utvecklats och ju längre de har kommit från jordeplanet, destor större blir svårigheten att övertala dem om att det finns ett tillstånd av perfektion och lycka som överskrider det som de söker efter, och ett sätt som är annorlunda jämfört med det sätt de följer.

När dessa andemänniskor utvecklas i sin naturliga kärlek och i utvecklingen av sina skapade sinnen så kommer det mycket lycka och tillfredsställelse till dem, och i varje steg av den utvecklingen så blir dessa upplevelser så mycket större att de lätt får uppfattningen att det inte kan finnas någon bättre väg än den de har färdats längs, och därför, när de har en sådan föreställning, så blir svårigheten i att övertala dem om motstatsen nästan oöverstiglig. Som en följd av detta så ger andemänniskorna från de Himmelska sfärerna och de från andesfärerna, som utvecklas i gudomlig kärlek, den större delen av sin tid och sina arbetsinsatser åt att övertyga andemänniskorna om dessa högre sanningar medan de befinner sig på jordeplanet, innan den lycka jag nämnt upplevs.

Livet på Jorden och det på andevärldens jordeplan är de tillstånd där de dödligas och andemänniskornas själar har bäst möjligheter att lära sig och tro på dessa sanningar som visar dem vägen till den utveckling som är utan begränsningar eller slut, och därmed betydelsen av att människor känner till dessa sanningar, och även andemänniskor, innan de upplever tillfredsställelsen och stoltheten som framstegen i utvecklingen av deras naturliga kärlek och mentala och moraliska kvaliteter ger dem.

Fram tills den tid kommer då Fadern ska dra tillbaka från människorna och andemänniskorna privilegiet att få denna gudomliga kärlek och essens, vars tidpunkt kommer föra med sig den andra döden, så kommer dessa andemänniskor och alla andemänniskor få möjligheten att söka efter och finna sin väg till de Himmelska sfärerna och odödligheten. Men efter den tidpunkten så kommer inte längre det här privilegiet att existera, och då kommer de andemänniskor och dödliga som inte har funnit och följt detta privilegiums värld endast att vara och bli de perfekta människor som deras första föräldrar var. De kommer inte ha någon försäkran om odödlighet, eller ens ett ständigt liv, och missnöjet och längtan efter något okänt kommer vara deras.

De kommer endast förbli de skapade varelserna i andekroppen, själen och sinnet, och likt de första föräldrarna ha alla de kvaliteter som dessa återupprättade människor kommer ha, och varför skulle det inte bli så att de faller eller att det kommer någon förändring i den individualiserade anden som förstör den individualiteten och löser upp den i dess beståndsdelar från före skapelsen? Ingen andemänniska vet om någon sådan förändring kommer äga rum, att den perfekta andemänniskan inte alltid kommer bibehålla samma individualitet, eller att lyckan hos en sådan andemänniska inte alltid kommer finnas där. Och inte heller vet någon andemänniska om dessa saker kommer fortsätta finnas.

Så varför skulle hon inte välja den väg som leder till gudomlighet och visshet om odödlighet och utveckling, istället för den som leder till begränsningar i utvecklingen och lyckan, och en ovisshet om odödligheten?

Jag har skrivit nog för ikväll. Jag kommer snart tillbaka. Så kom ihåg att jag älskar dig och att jag är med dig och försöker hjälpa dig andligen och att jag ber Fadern att välsigna dig.

Godnatt.

Din bror och vän,

Jesus

Paulus från Tarsus: Återuppståndelsen som händer alla, vare sig de är helgon eller syndare.

16 januari 1916

Jag är här, Sankt Paulus från det Nya Testamentet.

Jag kommer ikväll för att berätta för dig om en sanning som är viktig för människorna att känna till och som du måste sätta in i din Sanningarnas bok (Book of Truths, engelska).

Jag har skrivit till dig tidigare om mina påstådda skrifter så som de står i Bibeln, och som jag har sagt, så skrevs de inte av mig så som de återges där.

Ikväll önskar jag skriva en kort stund om ämnet “Återuppståndelse”, eftersom jag ser att kyrkans doktrin om återuppståndelse grundas mer på vad som tillskrivs mig än på Evangeliets skrifter, även om de senare också innehåller en grund för doktrinen.

Jag sade aldrig att det skulle bli någon återuppståndelse för den fysiska kroppen, och inte heller att individen skulle ikläs någon köttslig kropp, utan mina läror var att människan vid döden skulle uppstiga i en andlig kropp, och att det inte sker i någon ny kropp som skapats för det särskilda tillfället då man lämnar den materiella kroppen, utan en som har varit med honom hela livet och som fick en individualiserad form då han först blev en levande varelse. Andekroppen är nödvändig för människans existens, och är den del av honom som innehåller hans sinnen och är sätet för hans resonerande förmågor.

Självklart är den fysiska kroppens organ nödvändiga för att använda dessa sinnen, och utan de organen så skulle det inte bli någon manifestation av sinnena, vilka är inneboende i andekroppen. Till och med om en människa skulle förlora sina fysiska organs perfekta synförmåga, så skulle förmågan att se ändå finnas i honom, även om han kanske inte kan inse det faktumet; och samma princip gäller för hörseln och de andra sinnena.

Så när människan förlorar sina fysiska organ som är nödvändiga för honom att se med, så är han död vad gäller synen, precis lika död som han någonsin blir när det gäller alla sinnesorganen när hela den fysiska kroppen dör; och där det är möjligt att återställa dessa fysiska organ som är nödvändiga för att göra det möjligt för honom att se eller höra, så skulle han kunna se och höra precis som han gjorde innan han förlorade dem. Återställandet av dessa organ ger honom inte i sig självt förmågan att se och höra, utan det möjliggör blott funktionerna syn och hörsel så att de återigen kan använda organen i syfte att manifestera de förmågor som finns i och är en del av andekroppen.

När hela den fysiska kroppen dör så återuppstår andekroppen vid själva dödstillfället, och med alla dessa funktioner som jag har talat om, och därefter fortsätter den att leva fri från och obesvärad av den materiella kroppen, som, när de här organen har förstörts, inte längre kan utföra syftet med sin skapelse. Den blir död, och därefter sker det aldrig någon återuppståndelse av en sådan materiell kropp, även om dess element eller delar inte dör, men i Guds lagars verkan så ingår de i andra och nya funktioner, även om de aldrig igen återförenas och återigen bildar den kropp som dött.

Så kroppens återuppståndelse, så som den lärs ut av mig, är återuppståndelsen av den andliga kroppen, inte från döden, för den dör aldrig, utan från dess omslutning i den materiella formen som varit synlig som ett ting med ett synbart liv.

Det finns en lag som reglerar förenandet av de två kropparna och funktionerna i andekroppens förmågor och egenskaper genom den fysiska kroppens organ, som begränsar omfattningen på hur dessa egenskaper kan verka, till de saker som är helt och hållet materiella – eller som har det materiellas framtoning – och när jag säger materiellt så menar jag det som är grövre och mer kompakt än andekroppen. På så vis kan andekroppens synförmågor, genom den materiella kroppens organ, se vad vi kallar för spöken eller vålnader liksom de mer materiella tingen, men aldrig, på det här viset, se saker som är av ren ande. Och när det sägs att män eller kvinnor ser clairvoyant, vilket de gör, så menar man inte och inte heller är det ett faktum, att de ser genom de fysiska ögonen; utan tvärtom så är den här synen strikt andlig, och dess verkan är helt oberoende av de materiella organen.

När nu den här kroppen – den materiella – dör, så återuppstår andekroppen, som jag nämnde, och blir fri från alla begränsningar som dess inkarnation i köttet har pålagt den, och sedan kan den använda alla sina egenskaper utan begränsningarna eller hjälpen från de fysiska organen, och, vad gäller synen, så blir allting i naturen, både det materiella och det andliga, något den kan se; och det som de materiella organens begränsningar förhindrade den att se, och som för människorna är overkligt och icke-existerande, blir verkligt och existerande.

Detta är i korthet vad jag menade med kroppens återuppståndelse; och utifrån detta inser du att återuppståndelsen inte ska äga rum någon okänd dag i framtiden, utan i själva den stund då den fysiska kroppen dör, och som Bibeln säger, i en ögonblinkning. Det här uttrycket i Bibeln som tillskrivs mig har jag skrivit och lärt ut. Den här återuppståndelsen gäller hela mänskligheten, för alla som någonsin har levt och dött har återuppstått, och alla som lever härefter och dör kommer att återuppstå.

Men den här återuppståndelsen är inte den “Stora återuppståndelse” som jag, i mina läror, förkunnade att kristendomens stora sanning skulle grundas på. Det här är inte Jesus återuppståndelse som jag förkunnade “utan vilken vår tilltro som kristna är fåfäng”. Det här är den vanliga återuppståndelsen som gäller hela mänskligheten och varje nation och ras, oavsett om de känner till Jesus eller inte. Och många gånger i många nationer har det påvisats före Jesus ankomst, att människor har dött och visat sig igen som levande andemänniskor i form av änglar och människor, och har känts igen av dödliga människor som andemänniskor som haft en tidigare existens på Jorden.

Så jag säger, att detta är en återuppståndelse som sker för alla människor, och Jesus ankomst och död och återuppståndelse, så som kyrkorna lär ut det, förde inte med sig den Stora återuppståndelsen till människornas kännedom eller tröst, och tillhandahöll inte den sanna grund som den sanna kristna tron och tilltron vilar på.

Många av de otroende, agnostikerna och spiritualisterna påstår och hävdar, och innerligt, att Jesus återuppståndelse så som den hänvisas till här ovanför, inte var något nytt, och inte bevisade ett framtida liv för mänskligheten med någon mer övertygelse än vad som hade bevisats före den här tiden genom erfarenheter och observationer av människor och följare av andra sekter och trosinriktningar, och utan några trosinriktningar alls.

Dagens kyrkas stora svaghet är att de hävdar och lär ut som grunden för sin tro och existens den återuppståndelse av Jesus som anges här ovanför, och följlden är, vilket är plågsamt uppenbart för kyrkorna själva, att när människor tänker själva, vilket de gör nu mer än någonsin tidigare i världshistorian, så vägrar de att tro på att denna återuppståndelse är tillräcklig för att visa på överlägsenheten i Jesus ankomst och mission och läror jämfört med de andra reformister och lärare som har föregått honom i världshistorians trosinriktningar och religioner. Och som en ytterligare följd så förlorar kyrkorna sina anhängare och troende. Kristendomen avtar och det gör den snabbt, och agnosticismen ökar och manifesterar sig i form av fritänkande rörelser och sekularitet och så vidare.

Därmed kommer du se behovet av att återigen låta människorna höra om den verkliga kristendomens sanna hörnsten, som Mästaren kom för att lära ut och som han lärde ut, men som förlorades när hans tidiga följare försvann från den jordiska scenens första handlingar och utövanden, och människor med mindre andlig insikt och mer materiella önskningar, med sin ambition om kraft och herravälde, blev kyrkans regenter och rådgivare och tolkar.

Det finns dock en Återuppståndelse som Mästaren lärde ut, och som hans lärjungar, när de lärde sig om den, lärde ut, och som jag som en ödmjuk följare har lärt ut, vilken är avgörande för människans frälsning och som är den sanna kristendomens verkliga hörnsten, och som ingen annan människa, ängel eller annan reformist någonsin har lärt ut innan dess eller sedan dess har lärt ut.

Det är för sent ikväll för att förklara vad den här Återuppståndelsen är, men jag kommer tillbaka väldigt snart och försöker göra det tydligt för dig och för världen.

Nu säger jag godnatt och Gud välsigne dig och bevara dig i sin omsorg.

Din broder i Kristus,

Paulus.

Fotnot: Om du vill tacka ekonomiskt för arbetet med översättningen så är du välkommen att donera via Swish: 0767 932 892, eller Swedbankkonto: 82990-603 832 0963. Alla gåvor tas emot med stor uppskattning och varm glädje!    

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s