Padgett messages på svenska

Padgett Messages på svenska – True Gospel Revealed Anew by Jesus (Del 2)

Gudomlig kärlek – vad den är och vad den inte är. Hur vi kan få den.

5 augusti 1916

Jag är här, aposteln Johannes.

Jag kommer ikväll för att säga några få ord och att göra det med hänvisning till kärlek – Faderns Gudomliga kärlek som han återigen har skänkt till mänskligheten vid Mästarens ankomst. Den kärleken är det största av allt i världen, och det enda som kan göra människan enig med Fadern, och ändra människans själ från hur den har varit sedan den skapades, till en gudomlig substans fylld med Faderns essens. Det finns inget annat av Gud i hela universum som kan få människan att bli en ny varelse, och en invånare i Faderns kungarike; och när människan besitter den här kärleken, så besitter de allt som kommer att göra dem till inte bara den perfekta människan utan också den gudomliga ängeln. Då kommer människorna att förstå moraliska koncepten med broderlig kärlek och även Faders enhet, och de kommer inte behöva söker någon annan hjälp för att föra in de kvaliteter till mänskligheten som kommer att föra med sig fred och god vilja. Då kommer varje människa att veta att varje annan människa är hennes bror eller syster, och kunna göra för var och en det hon önskar att de gjorde för henne, och detta utan någon uppoffring eller ansträngning, för kärleken utverkar sitt eget uppfyllande och alla dess välgöranden flödar mot vår nästa liksom daggen faller från himlen. Avundsjuka och hat och kamp och strider och svartsjuka och alla andra onda kvaliteter hos människan kommer att försvinna, och endast fred och glädje och lycka kommer återstå.

Den är så överflödande att den kan besittas av alla människor enbart genom sökandet och den uppriktiga längtan efter dess inflöde. Men människan måste förstå att den inte är hennes genom en rättighet, och inte heller tvingas den någonsin på henne, utan den kommer bara som en respons på den uppriktiga bönen hos en själ som är fylld av längtan efter att den ska komma. Den här kärleken kommer inte genom att vi endast följer de moraliska reglerna eller genom goda gärningar och utövandet av naturlig kärlek från en människa mot hennes medmänniskor, för ingen människa har förmågan att förtjäna den genom några handlingar eller gärningar eller någon hjärtevärme som hon kan ha.

Alla dessa saker är önskvärda och de finner sina egna belöningar, och för med sig lyckan och fridfullheten som följer av goda tankar och vänliga handlingar; men alla dessa för inte in den Stora kärleken i människans själ. Det är endast Fadern, och endast när själen öppnas upp för att ta emot den så kan den hitta sitt hem i den själen. Den är större än tilltro eller hopp, för den är Faderns verkliga substans, medan tilltro och hopp är kvaliteter som en människa kan uppnå genom sin egen strävan, och vilka ges till henne så att hon ska inse möjligheten att ta emot den här kärleken. De är endast medel – den är slutet och fullbordandet av utövandet av dem.

Men människan får inte tro att all kärlek är den Gudomliga kärleken, för den är väldigt annorlunda i sin substans och sina kvaliteter från all annan slags kärlek. Allt människorna har, som en del av vad de besitter, är den naturliga kärleken, och de behöver inte be om att få den till skänks, även om den efter att ha vikt av in i synden behöver renas och befrias från den plågan, och Fadern är alltid villig och redo att hjälpa människan uppnå den reningen. Men den Gudomliga kärleken är inte en del av människans natur och inte heller kan hon skaffa eller besitta den, förutom om hon söker efter den. Den kommer utifrån och utvecklas inte inifrån.

Den är följden av ett enskilt inhämtande, och är inte föremål för universellt besittande. Den kan besittas av alla; den kan besittas av bara några få; och varje människa måste bestämma själv om den ska bli hennes eller hans. Hos Gud finns ingen åtskillnad mellan personer; och inte heller finns det någon kunglig väg till att ta emot den här kärleken. Alla måste gå samma väg, och den vägen är den som Jesus lärde ut: öppnandet av själen så att den här kärleken kan finna ett hem därinne, vilket endast kan uppstå genom en uppriktig bön och en längtan efter dess inflöde.

Den här kärleken är livet i de Himmelska sfärerna och den enda nyckeln som kommer låsa upp portarna, och när de dödliga kommer in dit, så absorberas all annan kärlek av den. Den har ingen ersättning, och är i sig själv fristående. Den är det Gudomligas essens, och anden som besitter den är själv Gudomlig. Den kan vara din, den kan vara alla människors, och den kan vara ingens. Du måste avgöra den frågan själv, inte ens Fadern kan fatta det beslutet åt dig.

När jag avslutar vill jag upprepa att den (den Gudomliga kärleken) är det största som finns i hela Guds universum, och är inte bara det största, utan summan av allting, därför att fån den flödar allt annat som för med sig fridfullhet och lycka. Jag kommer inte skriva mer ikväll, och med min kärlek till dig, och Faderns välsignelse, så säger jag godnatt.

Din broder i Kristus,

Johannes


Behovet av tilltro och bön när arbetet görs. Padgett är den han valt ut för att göra arbetet.

22 april 1917

Jag är här, Jesus.

Jag var med dig ikväll och hörde predikan, men det var inte mycket som sades som var särskilt viktigt för våra sanningar, och jag har inga kommentarer om predikan. Luther var också där, och blev lite besviken, för han hade snarare förväntat sig att predikanten skulle säga några saker som kunde ha varit till nytta för åhörarnas själar. Han kommer väldigt snart att skriva till dig, och är mycket ivrig att få göra det.

Kom ihåg att jag älskar dig med en väldigt stor kärlek, och att du är min utvalde för att göra det här arbetet, och att ingen annan människa har fått en sådan möjlighet och ett sådant privilegium någonsin förr; och du får inte bli ett misslyckande. Så mycket beror på att världen får sanningarna i den tid som är nu, för människornas själar längtar efter sanningen, och är (mer) mottagliga för att ta emot densamma än någonsin tidigare i människans historia. Så tro på min kärlek och iver och tillåt dig själv att komma i ett nära samförstånd med mig. Jag kommer be med dig ikväll, och du kommer uppleva en viss respons på mina böner. När du ber ikväll, så tro på att det du ber om ska komma, så blir du inte besviken.

Ja, som jag sade till dig, när jag lämnade över bönen till dig, om du känner den bönen med all uppriktighet och all längtan i din själ, så kommer den att besvaras; och när svaret kommer så kommer även de materiella tingen, för när du tar emot det bönen ber om, så kommer du besitta Guds kungarike, och dessa andra saker kommer att föras till dig. Gud vet vad du behöver, och är alltid redo att skänka dig dessa användbara saker, och när du blir Hans sanna barn, så kommer han inte avstå från att ge dig dessa andra saker. Han är mer omtänksam och omhändertagande om Sina barn än vad jordefadern är, och Hans änglar är alltid redo att följa hans bud. Så ha tilltro, och be, och be så kommer du uppleva de underbara svar som kommer att komma till dig.

Jag skriver inte mer ikväll, men vill återigen understryka behovet av tilltro och bön för dig, och du får inte glömma att vi som är Faderns änglar är med dig och försöker hjälpa dig. Godnatt.

Med all min kärlek och mina välsignelser, jag är

Din broder och vän,

Jesus.


Åtta himmelska andemänniskor bekräftar att Jesus skrev.

22 april 1917

Jag vill tala om att vi alla är här, och hörde vad Mästaren sade, och vet att han skrev, och att du kan lita på det han skrev. Låt tvivlen lämna dig, så kommer kärlek och tilltro att börja besitta din själ.

Må Gud välsigna dig och hålla dig i Sin kärlek,

Paulus

Johannes

Jakob

Luther

Barnabas

Samuel

John Wesley

Johannes Döparen


Lukas bekräftar att Mästaren skrev.

22 april 1917

Jag är här, Lukas.

Jag säger bara ett par ord, för jag ser hur du känner och hur viktigt det är att du tror på att det var Mästaren som skrev till dig, och hur säkert det är att du kan lita på vad han sade. Om du bara visste hur mycket intresse han har för dig, och hur mycket kärlek och omtanke han skänker dig, så skulle du inte för ett ögonblick tvivla på eller tappa tilliten till hans löften. Och dessutom finns vi alla här med dig i kärlek och verkar för att hjälpa dig.

Så tro, så kommer du inte bli besviken.

Med min kärlek säger jag godnatt.

Din broder i Kristus,

Lukas


Helen bekräftar att åtta av de Himmelska andemänniskorna undertecknade med sina namn.

22 april 1917

Jag är här, din egen trogna och kärleksfulla Helen.

Ja, min käre, budskapen har varit ganska ovanliga ikväll. Jag menar de budskap som bestyrker vad Mästaren har sagt, och de visar dig att du inte får tvivla på eller tappa din tilltro till vad som har skrivits till dig, inte bara ikväll, utan allt dessförinnan också. Du måste också se hur intresserade dessa andemänniskor är av dig, och av det arbete du måste göra, för annars skulle du aldrig ha fått sådana budskap.

Vart och ett av de namn som undertecknades var på plats och skrev. Jag känner dem allihop, och såg dem skriva under med sina namn, och med varje underskrift följde en bön om att Gud skulle välsigna dig, och ge dig ett stort överflöd av sin kärlek. Allt är så underbart, att jag är något förundrar över det stora intresse som visas för dig, och önskar att du ska tro. Så, min käre make, tro med hela din själ, och lita på Mästarens kärlek, och på hans stora önskan om att se dig lycklig och fri.

Jag ska inte skriva mer ikväll, även om jag hade haft för avsikt att skriva mitt personliga brev, men du är för trött för att ta emot det. Men du vet hur mycket jag älskar dig och hur ivrig jag är att få se dig lycklig och fylld med Faderns kärlek. Jag älskar dig och vill att du ska älska mig.

Godnatt. Din egen trogna och kärleksfulla,

Helen


Jesus säger att hans mission med att skriva dessa budskap är – hans återkomst på Jorden.

2 december 1915

Jag är här, Jesus.

Jag hörde ert samtal ikväll, och är glad över den själsförståelse av mina sanningar som du och din vän verkar ha, och nu känner jag att ni båda utvecklas till en nivå där ni snart är i ett tillstånd då ni helt förstår vad min mission är när jag skriver dessa budskap. Du har sagt, helt riktigt, att min nya uppenbarelse av sanningar om själen är vad mänskligheten behöver i dessa tider, och vad människorna kommer vara i skick att godta som de verkliga sanningarna om Guds kärlek och Hans lagar. Att jag kommer till dig är i själva verket min återkomst till Jorden, och följden av min återkomst på det här viset kommer att tillfredsställa och uppfylla alla löften i skrifterna om min andra återkomst.

Så låt er tro på det här viktiga faktumet och er tillit till mig öka tills ni i era själar och sinnen inte har några tvivel om vad min nuvarande mission är, och om vad ert arbete kommer vara med att låta människorna få veta mitt verkliga syfte med att uppenbara Faderns stora sanningar för dem.

Jag ska inte skriva mer ikväll, men säger till dig att håll modet uppe och tro, så kommer snart tiden då du kan ta emot mina budskap i sin helhet, och med sådan hastighet att spridandet av dessa sanningar inte kommer fördröjas. Jag är med dig och kommer att vara en trogen vän och broder, som håller sig närmare dig än någon jordebroder gör.

Med all min kärlek och mina välsignelser, jag är

Din kärleksfulla broder och vän,

Jesus


S:t Jakob överväldigades av Jesus stora närvaro.

2 december 1915

Låt mig säga blott ett par ord. Jag var närvarande och jag såg undren i hans kraft och prakt igen, jag vet att han är så uppriktig om sanningarna om hans mission och om ditt arbete, att ingen människa kan ha tvivel om detta.

Jag kan inte skriva mycket för jag är så överväldigad av hans stora närvaro att jag knappt kan skriva. Så underbart att han skulle komma till dig på det här viset och berätta sina stora budskap om sanning och makt för dig! Om du bara kunde ha sett honom så skulle du aldrig mer tvivla på honom eller hans stora mission och ditt arbete.

Jag måste sluta nu.

Din broder i Kristus,

S:t Jakob


Johannes Döparen sade att Mästaren har skrivit och visat sin stora kraft och utstrålning.

2 december 1915

Låt mig säga dig att Mästaren precis har skrivit, och i sin skrift visade han återigen sin stora kraft och utstrålning för han skrev med sina himmelska krafters hela auktoritet. Jag var närvarande och jag vet att det jag skriver är sant.

Jag önskar att jag kunde skriva ett längre brev till dig ikväll, men det är sent och du behöver vila.

Din egen trogne broder i Kristus,

Johannes Döparen


Ann Rollins bekräftar att Mästaren skrev med all kraft och utstrålning.

2 december 1915

Jag är din farmor/mormor (eng. grandmother, justerar så snart jag hittar bekräftelser på om det är på moderns eller faderns sida – övers. anm.).

Min käre son. Jag känner att jag måste skriva några rader till dig, för jag vill tala om för dig att Mästaren skrev till dig, och med en sådan kraft och makt att du inte får tvivla.

Han var praktfull och i hans stora kärlek fanns en så stark utstrålning att vi alla under den stunden togs över av dessa influenser så att vi endast kunde lyssna i beundran.

Så tro mig när jag säger att du måste tro, för aldrig har ett budskap överlämnats med större auktoritet. Jag vet att det är svårt för dig att förstå vad jag menar, men du kommer att veta det en dag.

Din egen kärleksfulla mormor/farmor,

Ann Rollins.


Bönen som givits av Jesus som den enda bönen…

2 december 1916

Jag är här, Jesus.

Jag vill bara säga några ord till gagn för dig och din vän, och det är att jag har lyssnat på ert samtal ikväll, och finner att det är i samstämmighet med sanningen; och Andens inflytande finns hos er båda. Fortsätt med er tankekedja och i bön till Fadern, och även i dina kontakter med andra, närhelst möjligheten uppstår, vikten av att söka efter och att ta emot den Gudomliga kärleken.

Som din vän sade så är den enda bönen som behövs bönen om att den här kärleken ska flöda in; alla andra former, eller verkliga aspirationer, av böner är sekundära, och kommer av sig själva inte framställa den här kärleken i människornas själar.

Låt din bön vara som denna:

Vår Far, som är i himlen, vi ser att du är helig och kärleksfull och full av nåd, och att vi är barn under din omvårdnad och inte de underlydande, syndiga och fördärvade varelser som våra missledande lärare vill få oss att tro.

Att vi är de största av Dina skapelser och de mest underbara av alla Dina hantverk, och att vi är föremål för Din stora Själs kärlek och ömmaste omtanke.

Att Din vilja är att vi blir eniga med Dig och tar del av Din stora kärlek som Du har skänkt oss genom Din nåd och önskan att vi, i sanning, blir Dina barn, och inte genom att någon av Dina varelser lider eller dör, även om världen tror att den är Din like och del av Din gudom.

Att Du kommer öppna upp våra själar för inflödet av Din kärlek, och att Din heliga ande sedan kommer för att föra Din kärlek in i våra själar i ett stort överflöd tills våra själar omvandlas till Din självaste essens; och att det kommer tilltro till oss – sådan tilltro som får oss att inse att vi verkligen är Dina barn och att vi är ett med Dig i själva substansen och inte enbart som dina avbilder.

Låt oss ha sådan tilltro att den får oss att veta att Du är vår Fader och den som skänker alla goda och perfekta gåvor, och att endast vi själva kan förhindra Din kärlek från att förändra oss från dödliga till odödliga.

Låt oss aldrig upphöra att inse att Din kärlek väntar på var och en av oss alla, och att när vi kommer till Dig med tilltro och uppriktiga aspirationer, så kommer Din kärlek aldrig undanhållas oss.

Håll oss i skuggan av Din kärlek varje timma och stund av våra liv, och hjälp oss att övervinna alla köttets frestelser och inflytandet av de ondas krafter som så ständigt omger oss och försöker vända bort våra tankar från Dig till den här världens nöjen och tjusningar.

Vi tackar Dig för Din kärlek och för möjligheten att ta emot den, och tror att Du är vår Fader – den kärleksfulla Fadern som ler mot oss i vår svaghet, och som alltid är redo att hjälpa oss och ta oss i Dina armar av kärlek.

Vi ber därför med all uppriktighet och all längtan i vår själ, och i tillit till Din kärlek ger vi Dig all den ära och heder och kärlek som vår ändliga själ kan ge.

Det här är den enda bönen som människan behöver ge till Fadern. Det är den enda som talar till Faderns kärlek, och med det svar som säkerligen kommer, så kommer alla de välsignelser som människan kan behöva, och som Fadern ser är till glädje för Hans varelser.

Jag är i en stor samstämmighet med dig ikväll, och ser att Faderns kärlek är hos dig, och att era själar hungrar efter mer. Så, mina bröder, fortsätt att be och ha tilltro, och till slut kommer en gåva av kärlek så som den som kom till apostlarna under pingsten. Jag ska inte skriva mer nu. När jag lämnar dig, så lämnar jag över min kärlek och mina välsignelser och försäkran om att jag ber till Fadern för din lycka och kärlek. Godnatt.

Din bror och vän,

Jesus

Det finns en mer modern version av bönen. Den här ursprungliga bönen ändrades också något många år efteråt, i ett meddelande genom doktor Samuels. Den ändrade versionen finns på engelska här. Budskapet som hänvisar till förändringen som gjordes den 26 september 1965 finns här.


A. G. Riddle: Bekräftelse på att Jesus visade sin ära.

2 december 1915

Jag vet att det är sent, men jag måste säga att det som har sagts dig är sant, och när vi talar om Mästarens ära så kan du inte förstå vad som menas. Föreställ dig ett ljus svaga låga, och middagssolens praktfullhet och jämför äran i den största saken på hela Jorden med Mästarens ära, så kommer du sida vid sida se den svaga ljuslågan och den praktfulla solen.

Vi vet alla vad Faderns gudomliga kärlek är, men uppskattar inte dess storhet eller undret i den, förrän vi ibland ser hur den visas upp i och av Jesus.

Gå till dina böner med all tro på att den Stora Gudomliga kärleken har närvarat ikväll i ett fantastiskt överflöd, och att ni båda har haft dess inflytande omkring och inom er i en sådan grad, att ni i någon mån kommer känna den stora fridfullhet som endast kommer till ljusets barn som är eniga med Fadern.

Tro att er upplevelse den här kvällen är sann och att den kan vara er många gånger om när era själar är i samspel med inflödandet av kärleken.

Jag måste säga godnatt, och Gud välsigne er med all Sitt Gudomliga inflytande.

Jag är din broder i Kristus,

A. G. Riddle


Fru Padgetts bekräftelse

2 december 1916

Ja, det ska jag och jag är glad att du har en sida kvar.

Jag är glad ikväll, för jag ser att du har haft en upplevelse som fått din själ att öppna upp sig för Faderns underbara kärlek.

Åh, min käre, det har varit en härlig kväll och Mästaren verkade andas ut fullkomligheten i den stora kärlek som han besitter. Din egen trogna och kärleksfulla

Helen.


Johannes skriver om den verkliga betydelsen av “slutet på världen”.

1 oktober 1916

Jag är här, Johannes Döparen.

Jag kommer ikväll för att skriva några sanningar om ämnet från doktor Gordons predikan, då jag var där med er och hörde på hans utsagor om slutet på världen. Jag vet att det bland människorna finns, och har funnits sedan Mästarens tid, olikheter i åsikterna om när denna viktiga händelser kommer äga rum, och betydelsen av slutet på världen. Ja, människan vet ungefär lika mycket nu om tidpunkten för den här händelsen som de har vetat under seklerna fram till nu, och förstår betydelsen av dessa profetior lika bra som människorna på min tid gjorde fram till nutiden.

Om det första vill jag säga att det inte kommer bli något slut på världen av någon av de orsaker som nämndes av predikanten, och om det andra att det inte kommer bli något slut på världen alls så som det förstås och förmedlas av de ortodoxa predikanterna, och som förväntat mest av de som bekänner sig till kristendomen. Världen, det vill säga Jorden, kommer inte få ett slut i betydelsen att det blir ett utplånande, utan den kommer att fortsätta att snurra kring sin axel, och att ha tid för sådd och skörd, och framställa och återskapa de saker som behövs för att upprätthålla mänskligt liv, och ha sina lämpliga årstider av värme och kyla, och röra sig i sin omloppsbana som den gör nu, tills någon förändring, som vi inte känner till nu, kan komma och förstöra den; men för en sådan förändring, gäller inte någon av profetiorna i Bibeln, om vi vidkänns att det finns profetior, slutet av världen i den betydelse som predikanten förstod det och förmedlade.

Om mänskligheten bara kunde förstå att världen som förlorades av de första föräldrarnas olydnad var en värld med människans odödlighet och lycka, och inte den fysiska världen, och att Jesus kom för att förklara återuppförandet av den världen efter tillstånd, och slutet på det återuppförandet, så skulle de veta att den materiella världen inte är involverad i planen för människans frälsning, eller i Jesus mission, eller i Jesus budskap vad gäller hur slutet närmar sig.

Människorna kommer fortsätta födas, leva en kort tid och dö den fysiska döden, och slutet på den materiella världen kommer till varje enskild människa när hon dör, och därefter har hon sitt hemviste i andevärlden, och kommer aldrig mer ha ett liv på Jorden. Alla människor kommer någon gång att behöva dö den fysiska döden, så varför skulle det vara nödvändigt att i Guds plan för människans frälsning inkludera förstörelsen av den materiella världen? För att att planeter och världar och stjärnor ska krocka och förstöras, så skulle det betyda att ordningen i Guds lagar måste störas, för att människorna ska kunna förstöras eller frälsas, genom att ryckas upp i luften eller lämnas till sin egen svaghet på Jorden.

Sådana tolkningar av Guds intentioner eller planer, eller av Jesus återkomst till Jorden är helt fel och absurda. Jesus kommr aldrig upprätta sitt kungarike på Jorden och regera som Fredsfursten och Herrarnas Herre över det Kungarike som han och alla hans följare, både på Jorden och i andevärlden, söker upprätta i de Himmelska sfärerna, och det är Guds kungarike, inte gjort för hand eller genom någon andemänniskas blotta befallning oavsett hur högt upp hon eller han befinner sig, utan det görs och befolkas av de människors själar som har upplevt den Nya födelsen och har tagit emot Faderns gudomliga essens. Över det här Kungariket är Jesus fursten, men endast på grund av sitt stora och överflödande innehav av Faderns gudomliga kärlek, och hans mer perfekta enighet.

Jesus söker inte upprätta ett kungarike på Jorden, utan arbetar för syftet att leda människorna till andens Nya födelse, och för att visa dem vägen till det Himmelska kungariket; och han arbetar också för att hjälpa människorna genom sin kärlek och sina förslag, och det gör även de andra goda andemänniskorna, för att få bort synder och fel från deras hjärtan, och sträva efter att återfå tillståndet i dett perfekta människoskapet genom perfektionen av deras naturliga kärlek; och även hjälpa människorna att komma till tillståndet där deras själ regenereras, eller till det där deras naturliga kärlek renas medan de ännu lever på på Jorden, så att kärlek till Gud i den gudomliga betydelsen, och kärlek till Gud i den skapade betydelsen och broderlig kärlek kommer täcka hela Jorden, och människorna är fridfulla och lyckliga medan de ännu är klädda i kött. Ett sådant tillstånd av dödlig existens kan kallas Guds kungarike på Jorden, men det kommer inte vara det kungarike som Jesus kommit till Jorden för att upprätta – det är Himlens kungarike. Det Kungariket har sitt säte och sitt viste i de Himmelska sfärerna varifrån det aldrig kommer tas bort.

Så då, när Bibeln lär ut att världen tar slut och försvinner, så betyder det inte den materiella världen, utan världen av människors tankar och gärningar och syndiga tillstånd som inte är i harmoni med Guds lagar eller lagarna i Hans skapelse. Det är den världen som kommer förstöras när rättfärdigheten täcker över Jorden så som vattnen täcker över djupen, och kärlek mellan syskonen regerar över människorna. Även idag finns det några människor som lever på Jorden som är så åtskilda från världen, att världen för dem inte har någon existens, inte den materiella världen, utan världen av synd och orättfärdighet, vilken är den enda världen som kommer förstöras. Det kommer bli krig och rykten om krig och problemfyllda tider som det aldrig tidigare setts, och sedan kommer slutet. Inte krigen där kanoner mullrar eller kroppar slits i stycken, eller skapandet av änkor och föräldralösa eller det nådelösa skiftet från dödliga till andemänniskor, utan krigen i anden mellan gott och ont, mellan kärlek och hat, mellan renhet och synd, mellan glädje och förtvivlan, mellan kunskap om sanning och tro på fel – allt kommer utkämpas i människornas själar med sådan intensitet och uppriktighet, vilket skapar sådana problem för sinnet och anden som aldrig förr setts, och som blir upphov till rykten om detta som översvämmar Jorden och människornas boningar.

Sedan kommer slutet på världen – världen av ondska och synd och förtvivlan, och hat och tron på fel. Den här världen ska försvinna, och sanning och kärlek och fred och god vilja ska upprättas på Jorden för alltid. Jorden just nu blir då för människan så fridfull och fylld av kärlek och vänlighet mellan bröder och systrar, att det för dem kommer verka som att Guds stad har släppts ner från himlen till Jorden. Låt dödliga veta att Jesus redan har kommit till Jorden och går bland människorna, och att sedan tiden från då han blev Furste i det Himmelska kungariket så har han varit bland människor och andemänniskor och lärt dem vägen, sanningen och livet. Genom den Helige anden har Faderns sanningar talat till människan som en stilla, lågmäld röst, och genom själarnas tillhörighet har Mästaren lett människor till Faderns kärlek och nåd.

På min tid, då han kom till judarna med sitt budskap om kärlek och evigt liv, så kände de honom inte och de avvisade honom, så nu vägrar många människor, och andemänniskor, att lyssna på honom och lära sig vägen genom den raka porten till Faderns kärlek och odödlighet. Låt människorna studera profetiorna och tiderna och årstiderna, och beräkna tiden för slutet, och förutsäga närhete i Mästarens ankomst genom molnen, och förbereda sig på att ryckas upp i luften och finna en boplats i himlarna, men de kommer ändå finna att alla dessa saker är fåfängans fåfänga, och endast då varje individ passerar genom köttets slöja så kommer hon inse att slutet på den dödliga världen har kommit, och sedan kommer alla hennes spekulationer om sig själv att bli verkligheter, och vissheten om världens slut kommer att vara ett etablerat faktum. Men människorna kommer fortsätta leva på Jorden och dö, och andra kommer att födas för att dö och så vidare tills… endast Gud vet.

Så jag säger till människorna, att förbered er inte på himlarnas och Jordens försvinnande, utan på er egen övergång från Jorden till andemänniskornas stora värld; och kom ihåg, att så som de sår kommer de att skörda – en visshet som aldrig har förändrats – en sanning som ingen spekulation kan göra osann. Slutet på människans värld kommer varje dag för någon dödlig, och det slutet kan leda till en ärofylld odödlighet, eller till ett tillfälligt eller långvarigt mörker och lidande. På så vis uppfylls profetiorna och spekulationerna bland predikanter och lärare och ledare för de otänkande stjäl från människor den vitala sannningen att slutet på världen kommer i varje stund och dag och år.

Åh, predikant och lärare och ledare, ditt ansvar är stort, och redogörelsen måste ske. Skörden måste följa på sådden lika säkert som dagen följer på natten, och vad kommer din skörd att bli!? Slutet på världen för någon dödlig är vad som är viktigt nu!

Jag har skrivit tillräckligt för ikväll, för du är trött. Så tro att jag älskar dig och att jag ber Fadern att välsigna dig, och att fylla din själ med Hans kärlek, så att när världen tar slut för dig, så kommer du finna att Himlens kungarike väntar på att få ta emot dig.

Godnatt.

Din broder i Kristus,

Johannes


Jesus: Odödlighet

2 juni 1920

Jag är här, Jesus.

Låt mig skriva ikväll om ett ämne som är av vikt för mänskligheten och som bör förklaras till fullo, så att de får veta sanningen som kommer visa dem vägen till odödlighet och ljus.

Jag vet att människor har debatterat i sekler om frågan om människans odödlighet, och har försökt bevisa att den existerar på riktigt genom olika argument och genom att hänvisa till liknelsen med hur Guds universum fungerar i fullbordandet av Hans val så som de uppvisas av olika skapelser i den levande naturen. Under alla dessa samtal har de inte lyckats att på ett definitivt och tillfredsställande vis fastställa odödligheten som ett faktum. Och varför? Därför att de för det första inte har förstått vad odödlighet innebär, och utan en korrekt uppfattning om det som man önskar bevisa, så blir det väldigt svårt att framgångsrikt bevisa existensen av den sak man söker efter. Jag vet att ibland har någon tanke om vad odödligheten är uppfattats av och nästan förståtts av en del skribenter på området, och deras insatser har riktats mot att visa att genom människans inre medvetande liksom genom de saker in naturen som dör och lever igen, så har människan rätt när hon säger att människan själv är odödlig, eller avsågs av sin Skapare att vara odödlig.

Men människans inre medvetande, vilket betyder kunskapen om innehavet av vissa önskningar och aspirationer, liksom insikten om att hennes liv på Jorden är för kort för att låta henne uppnå de sakerna som hennes insatser och strävan försöker nå, och att det som hon verkligen uppnår genom sin egen mentala och moraliska utveckling slutar med människans fysiska död, så skulle det bara innebära ett meningslöst utövande av de egenskaper och förmågor som Gud gett henne – är inte tillräckligt för att bevisa den verkliga människans odödlighet. Inte heller är det bevis för onödigheten i den skapade människan, även om hon i någon stund berövas all sin kunskap och andra fördelar med ett utvecklat intellekt, liksom moraliska framsteg.

Det är skillnad på tillståndet hos en människas själ som fortsätter i det liv i andevärlden som den hade när den bebodde köttet, och det tillstånd som inte bara fortsätter i det här livet utan gör utplånandet av det här livet till en ren omöjlighet – inte ens av Gud, som i början av människans existens skapade den själen.

Sann odödlighet är alltså det tillstånd i själen som vet att den, tack vare sin essens och sina kvaliteter, aldrig kommer upphöra att leva – omöjligheten i att den någonsin skulle upphöra att leva blir känd för den, och ett faktum.

Det har sagts att allt som har en början måste ha ett slut – det som har skapats måste lösas upp i sina beståndsdelar. Och möjligheten för det här är sant, och ingen människa eller andemänniska kan förneka sanningen i det uttalandet. Under ditt jordeliv kommer du märka att alla saker har ett slut som ligger i deras enskilda och sammansatta form; och varför skulle inte samma öde vänta skapade ting i andevärlden? Det faktum att det finns saker i andevärlden som existerar som en fortsättning på saker på Jorden betyder inte att de kommer fortleva för alltid.

Blotta förändringen, som orsakas av döden och försvinnandet ur människornas synfält, av saker som en gång levde slår inte fast det faktum att då de fortsätter leva i andevärlden, så måste de leva för alltid. Döden som betraktas som en förstörelsens ängel är blott resultatet av förändringen från det som är synligt till det som är osynligt, och avgör inte på något vis att den förändrade saken existerar för alltid.

Människans själ är medan den är i köttet samma själ vad gäller dess identitet och individualitet, som den är när den blir en invånare i andevärlden; och om den är odödlig medan den är i andevärlden så är den också odödlig när den är i kroppen; och om den kan upphöra med att ha en odödlig existens i det ena tillståndet, så kan den göra det i det andra.

Anta att människorna genom sina nämnda argument om naturen visar att människans själ inte dör när den fysiska kroppen dör, utan att den fortsätter existera i andevärlden som samma identiska, personliga själ, och jag sedan frågar: “Bevisar det odödligheten, så som jag har definierat den?” Kroppens död och själens fortsatta liv därefter utverkar inte någon förändring i den själens kvaliteter eller essens – den är fortfarande samma skapade själ som den var i början, och varför skulle det inte vara sant, att eftersom den är ett skapat ting, så kan den ha ett slut? Detta är logiskt och inte orimligt.

Så då säger jag, att även om människorna genom sina argument bevisar till mångas tillfredsställelse, att själen efter den fysiska kroppens död fortsätter att leva i andevärlden med alla sina egenskaper och förmågor i aktiv verkan, så bevisar de inte, och inte heller bevisar alla de faktum som är möjliga för dem att upptäcka och arrangera, att den själen är odödlig. Människans själ har inte alltid existerat – den är inte evig, självexisterande eller oberoende av allt annat, utan beroende av Guds vilja som kallade den till att existera, och varför är det då inte rimligt att hävda att under den långa tidsperiod som kommer, så kommer den ha tjänat syftet med att ha skapats och upplösas till de beståndsdelar som den skapades av?

Men jag säger här, till gagn för de dödliga som tror på själens odödlighet att från tiden då den första människan skapades fram till nutiden, så har ingen andemänniska i andevärlden haft någon kännedom om någon människosjäl som upphört att existera och har upplösts i sina beståndsdelar. Och vidare så finns det myriader av själar i andevärlden som är i precis det perfekta tillstånd som den första människan som skapades av Gud var i och som av Gud förklarades vara “mycket god.” Men då dödliga inte har någon försäkran om att deras själar någon gång framöver inte kommer upphöra, så har heller inte andemänniskor som uppnått sin skapelses perfekta tillstånd någon sådan försäkran. De har hopp och en tro på att deras öde kommer vara sådant, och även om kunskap om att deras utveckling till den perfekta människan har slutat. De är i det tillstånd som begränsar deras utveckling till den perfekta människan, även om deras glädje i detta inte är begränsad – för dem finns det alltid något nytt och okänt som dyker upp i Guds universum. Men de har ändå inte vetskapen om att de är odödliga, och inser att de är beroende av Guds vilja för sin existens, och för många av dessa andemänniskor är odödligheten lika mycket föremål för bekymmer och spekulationer som den är för de dödliga på Jorden.

Människorna i sitt begrundande, sina studier och argument kring den här frågan om odödlighet börjar inte vid ämnets grundförutsättningar. De har inga sanningsenliga premisser utifrån vilka de kan dra en korrekt slutsats, och följaktligen faller deras argument. De resonerar som så att på grund av att vissa saker som existerar i och utanför människan – skapelsens alla ting – tenderar att visa Guds intentioner och planer, och för att sådana intentioner ska kunna utföras, så måste människan vara odödlig. De tar inte i beaktande eller förlorar det faktumet ur sikte att alla de saker de använder som grund för sina slutsatser är saker som är beroende och inte existerar på egen hand, och vid något tillfälle föremål för Guds skapande. Det Gud har kallat till att existera kan Han också välja att det inte ska existera längre. Och i vetskapen om detta, så kan inte människan eller andemänniskan med rätta slå fast att själen är odödlig.

Men det finns ett sätt som själens odödlighet, eller några själars odödlighet – kan bevisas, och som, om vi förmodar att de fakta som ges i argumentet är sanna, nödvändigtvis fastställer slutsatsen utan möjligheter att motbevisa det.

Så för att påbörja argumentet, vad är det enda rimliga sättet att närma sig ämnet? Först, att upptäcka och slå fast vad det är som är odödligt, och därefter att söka efter och hitta det som, om än inte odödligt, ändå på grund av vissa funktioner och inverkningar på det från det som är odödligt, i sig självt blir odödligt. Det är endast från det odödliga som odödlighet kan erhållas.

Ja, det här är en bra stund att avsluta på då du är trött; jag är mycket nöjd med hur du har tagit emot mitt meddelande. Ha tilltro och be, så kommer allt bli bra. Godnatt min käre broder, för du är i sanning min broder.

Din vän och bror,

Jesus.


Odödlighet, av Lukas – författare av Nya testamentets Lukasevangelium

17 april 1922

Låt mig skriva, då jag önskar säga några ord om frågan om odödlighet som du har tänkt så mycket på under de senaste dagarna.

Jag var med dig idag när du lyssnade på predikantens uttalanden om ämnet odödlighet, och såg att du insåg att han inte hade någon sann uppfattning om vad den termen innebär, och tänkte hur mycket du hade velat upplysa honom om din kunskap om ämnet. Ja, jag förstår precis hur du kände kring saken, och jag sympatiserar med dig i din önskan och ditt hopp om att du någon gång ska få möjligheten att konversera med honom om ämnet och ge honom din uppfattning om sanningen.

Det är ett ämne som tas upp i många gudstjänster och teorier som predikas av präster och andra, och ändå har ingen av dem den sanna förståelsen av vad odödlighet är. De förstår den bara i betydelsen ett fortsatt liv, och försöker dessutom genom argument och ingrepp koppla den till tanken om oändlighet – att det fortsatta livet är så etablerat att det aldrig kan avslutas – och med detta tillfredsställer de sin längtan och sina önskningar. Men du förstår, det ingreppet har bara hämtats ur predikanternas önskningar – de har ingen verklig grund för sina slutsatser, och precis som med de vanliga sakerna i livet så skulle de inte vara villiga att riskera de viktiga sakerna i livet utifrån en grund som inte är bättre etablerad varifrån de skulle kunna dra slutsatser som får dem att agera.

Nej, mänskligheten vet inte vad odödlighet verkligen är, och alla argument de kan lägga fram för att slå fast sann odödlighet, räcker inte för att övertyga det klartänkta, svala och fördomsfria sinnet att den är ett faktum.

Som det sades i budskapet du fick från Jesus, så kan odödlighet endast hämtas ur det som är odödligt, och alla argument som mest visar att en sak måste var odödlig på grund av Guds önskningar eller intentioner, är inte tillräckliga.

Alla fakta som måste upprättas som premisser räcker inte för att logiskt bevisa att den önskade slutsatsen kan fastställas och människorna kan inte bero på en sådan metod för sina resonemang.

Det är helt omöjligt att hämta odödligheten ur något annat än det som i sig självt är odödligt, och att försöka göra det genom argument eller ingrepp är bara ett slöseri med tid när vi använder våra resonerande förmågor.

Som det har sagts, så är bara Gud odödlig, och det betyder att Hans själva kvaliteter och natur är odödliga; och om det vore möjligt för Honom att ha några kvaliteter som inte är av en natur som är en del av det odödliga, så skulle dessa kvaliteter inte vara odödliga, utan vara underställda förändring och upplösning. Bland dessa kvaliteter i Hans varelse finns den stora och viktiga kärleken, och utan den skulle Gud inte finnas. Hans existens skulle vara mindre än den en Gud har, och med det som ett faktum så måste den stora kvaliteten kärlek vara odödlig, och allt som den här kvaliteten kommer in i och blir en del av, blir med nödvändighet också odödligt, och det kan inte bli odödligt på något annat vis. Så Guds kärlek för med sig odödlighet i termens sanna betydelse, och när den kommer in i människans själ och besitter den, så blir själen odödlig, och odödlighet kan inte uppnås på något annat vis.

Inte alla saker som Gud skapat är odödliga, för under en kortare eller längre tid så genomför de syftet med sin skapelse, och deras existens behövs inte längre och de löses upp till de beståndsdelar de sattes samman av. Människans fysiska kropp är av den här anledningen inte odödlig, för efter ett kort liv på Jorden löses den upp och finns inte längre. Hennes andekropp har främst denna förgängliga karaktär, och det kan vara så att den under evighetens gång kommer att ha slutfört sitt uppdrag och upphöra att existera. Vi vet inte det, och inte heller har vi försäkrats om att det inte är sant, för det beror på själens fortsatta existens om den kommer fortsätta existera, och inte alla själar kommer ta emot en del av Faderns gudomliga kärlek, vilket är den enda sak som i sig själv har odödligheten, och det kan komma en tid i framtiden då en själ utan den kärleken kommer att sluta existera och inte längre vara en av Faderns varelser.

Men vi vet detta, att vad som än tar del av den Gudomliga kärleken inom sig har det som nödvändigtvis är odödligt, och det kan inte dö mer än vad den kärleken kan dö, och därigenom måste det vara odödligt. Så när människor talar om eller lär ut att alla människor är odödliga, så talar de om något som de inte känner till – endast Gud själv vet vad sanningen är – och enbart utifrån förnuftet så har människan rätt i att säga att sådana människor eller själar som inte får den gudomliga kärleken inte är odödliga.

Så, medan frågan om människans odödlighet betvivlas, och inte har påvisats som ett faktum, så vet vi ändå att en del av mänskligheten, vars själar har tagit emot den odödliga, gudomliga kärleken, är odödliga och de kan aldrig upphöra att existera; och den stora trösten och välsignelserna som detta innehav för med sig till dessa själar, är att de vet att de är odödliga för att de besitter den kvalitet eller natur hos Gud som är odödlig, och då det senare aldrig kan ha ett slut, så kan inte heller det som den odödliga kärleken har kommit in i och funnit en boplats i ha ett slut.

Predikanternas argument var starka, och så som människors sinnen och förmåga att resonera vanligen fungerar så kan det övertyga dem om att odödligheten är ett bevisat faktum för hela mänskligheten, men när detta analyseras ordentligt och den sanna regeln för sökandet efter odödlighet tillämpas, så ser man att argumenten inte håller – hoppet är starkare än fakta, och människan har inte någon försäkran om att odödligheten sträcker ut sina vissa armar mot dem i deras önskan.

Ja, jag tänkte att jag skulle skriva det här korta meddelandet till dig om frågan som du och predikanten har begrundat, i hopp om att han inte ska bero på styrkan i sitt argument för att slå fast odödligheten som ett faktum, utan kommer se och bli övertygad om att det enda sättet att försäkra sig om och få sann odödlighet är genom att söka efter och få Guds kärlek, och därigenom få sin själ omvandlad till Guds själva essens och natur i kärlek.

Jag är glad att jag kan skriva till dig igen, och att ditt tillstånd är så mycket bättre än det har varit, och gör vår samstämmighet möjilg. Be mer till Fadern och tro, så kommer du att vara i det tillstånd som vi önskar oss så mycket. Jag ska inte skriva mer, godnatt.

Din broder i Kristus,

Lukas


Henry Ward Beecher: Odödlighet.

5 juli 1915

Jag är din vän och broder i kärlek och en önskan om kungariket. Jag är Henry Ward Beechers ande.

Jag lever i den sjunde sfären där din far befinner sig nu, och eftersom jag träffade honom där så kommer jag ikväll för att skriva en stund. Han har berättat för mig om dig och hur lätt du tar emot kommunikation från andemänniskor, och jag vill låta dig veta att, även om jag inte längre är densamma som jag var på Jorden, så har jag fortfarande önskan att låta människorna veta de tankar som kommer till mig om Gud och människors relation till Honom och Hans kungarike. Jag tror nu på Jesus vilket jag aldrig gjorde på Jorden, och det kan överraska dig att veta att när jag var på Jorden, så oavsett vad jag predikade för mitt folk, så såg jag på Jesus som blott en judarnas man, och inte särskilt annorlunda jämfört med de andra stora reformisterna som hade levt och lärt ut de moraliska sanningarna på Jorden som tenderade att göra människorna bättre och fick dem att leva mer korrekta och rättfärdiga liv.

Men, sedan dess har jag varit i andevärlden och jag har haft de upplevelser som mitt liv har gett mig, och jag har funnit vägen till Guds gudomliga kärlek och till Hans kungarike, jag har lärt mig och vet nu att Jesus var mer än blott en reformist. Han var inte enbart en god och rättvis lärare, och levde sitt liv på det viset, utan han var Guds sanna son, och Hans budbärare för att överlämna till världen sanningarna om odödlighet och Faderns gudomliga kärlek, och hur vi kan få den. Han var sannerligen Vägen och Sanningen och Livet som ingen annan lärare har varit före honom.

Jag vet att det lärs ut, och jag trodde på det när jag var på Jorden, som många religioner och hedniska lärare försäkrat oss om, och försökte lära mänskligheten om själens odödlighet, och så som människan förstod innebörden av ordet odödlighet, så var dessa läror mer eller mindre tillfredsställande. Men nu ser jag att deras uppfattning om odödlighet blott var en fortsättning på livet efter det som kallas döden. Så annorlunda betydelsen som lärts ut är mot ordets verkliga innebörd! Odödlighet innebär så mycket mer än blott en fortsättning på livet. Det innebär inte bara fortsättningen på ett liv, utan ett liv som i sig har den Gudomliga kärleken eller essensen från Fadern som gör den andemänniska som har den kärleken till en gudomlighet i sig, och inte föremål för död av någon sort. Ingen andemänniska har den här odödligheten enbart för att hon fortsätter leva i andevärlden, och kan inte förstå att den fortsättningen på livet på något vis skulle kunna avslutas eller upphöra. Ingen sådan andemänniska vet att detta är sant, för det har aldrig påvisats som ett faktum, och det kan inte heller ske förrän evigheten har nått sitt slut. En sådan andemänniska skiljer sig inte i sin essens och sin potential från vad hon var när hon omslöts av kött, och har ingen större orsak att tro att hon är odödlig jämfört med när hon var på Jorden.

En spekulation och ett bevisat faktum är två helt olika saker, och ändå blir spekulationen för en del andemänniskor, liksom för en del människor, nästan lika mycket en visshet som ett demonstrerat faktum. Men det finns inget rättfärdigande i att förlita sig på slutsatser som dragits enbart utifrån spekuationer, och andemänniskan eller människan som gör det kan, i evighetens stora verkan, finna att hon inte bara misstagit sig utan överraskas bortom all föreställningsförmåga av vilka eventualiteter en sådan verkan kan föra med sig.

Så jag säger, att före Jesus ankomst så hade odödligheten inte förts fram och kunde inte ha gjort det, därför att den inte existerade för mänskligheten.

Jag blev lika överraskad när jag lärde mig om ordets sanna betydelse som människor kommer bli som läser den här kommunikationen eller hör om dess innehåll. Sokrates, Platons eller Pytagoras hopp var endast ett hopp som förstärktes av resonemanget bland stora tänkare och kompletterat av välutvecklade själskvaliteter. Men när allt har sagts så var det bara hopp – kunskapen saknades. Och även om de hade insett att de avlidna människornas andar återvände och kommunicerade med dem, så att det inte fanns något sådant som själens eller andens död, så bevisade inte sådana upplevelser något för dem utöver det faktum att livet fortsatte just nu.

Eftersom förändring är lag i både andevärlden och på Jorden, så kan de inte, med vetskapens säkerhet, säga att det inte kommer bli någon förändring i andevärlden som skulle bryta eller åsidosätta den fortsatta existensen.

Ta ett litet barn vars intellekt inte har utvecklats tillräckligt för att det ska förstå att det finns något sådant som den fysiska kroppens död, och det tror, om det alls tänker, att det kommer fortsätta leva för alltid på Jorden. Och så är det med dessa filosofer som hade ett hopp om ett framtida, fortsatt liv och med andemänniskorna som vet att livet fortsätter – ett liv efter döden – de tro att livet måste vara ett fast tillstånd, och att det av nödvändighet måste fortsätta för alltid.

Som jag sade, så har det inte påvisats att ett sådant liv kommer fortsätta för alltid; ändå, å andra sidan, så hade inte påvisats att det inte kommer göra det, och därmed kan ingen andemänniska säga att han eller hon är odödlig, såvida de inte tagit del av den Gudomliga essensen, och ingen vis filosof eller religiös lärare kunde före Jesus ankomst ha sagt att de fört fram odödligheten. Även om hopp och spekulationer finns som önskandets barn, så saknas kunskap och det finns ingen visshet.

Den odödlighet som människan har trott på och tröstat sig med genom att tro på, var den odödlighet som hoppet skapade och spekulationerna bevisade; och människors erfarenhet i sina samtal med andemänniskor, visade att döden inte hade utplånat individen. Men hopp och spekulation och erfarenhet skapade inte kunskap.

När Jesus kom så förde han med sig, inte bara hopp utan kunskap om sanningen. Inte många människor har förstått den, eller förstått orsaken eller grunden för en sådan kunskap, och människors förmåga att resonera var inte tillräcklig för att visa de verkliga orsakerna till en sådan kunskap. Och även om det verkar underligt, så avslöjade aldrig Bibelns studenter och kommentatorer den verkliga grund som den här kunskapen vilar på.

Jag erkänner att jag under mitt liv, även om jag var en god Bibel-student, aldrig förstod den verkliga betydelsen av hur eller på vilket sätt Jesus förde fram odödligheten. Jag trodde, som så många andra gör nu, att hans död och återuppståndelse var de saker som visade mänskligheten odödlighetens verklighet. Men de här sakerna visade inte mer, som jag nu förstår, än de otaliga förekomster som dokumenterats i det Gamla testamentet och i de sekulära skrifterna efter filosofer och adepter i Indien och Egypten att det fanns en existens efter den så kallade döden.

Och många som bestrider det faktum att Jesus framförde odödligheten, grundar sina argment på dessa andra fakta; att han var den enda av många som har dött och efteråt kommit till de dödliga och visat att de fortfarande levde som andemänniskor. Så jag säger, och jag trodde det inte när jag var på Jorden, att det blotta faktum att Jesus återuppstod inte bevisar odödligheten.

Så vad har jag då lärt mig att odödligheten är sedan jag kom till andevärlden? Min förmåga att resonera är mycket större nu än när jag var på Jorden; min uppfattningsförmåga har blivit mer intensiv och min erfarenhet av lagarna i andevärlden har gett mig mycket kunskap; men allt detta skulle inte av sig självt ha gett mig kunskapen om odödlighet, om inte Jesus själv hade förklarat den för mig och demonstrerat det genom sitt eget tillstånd och även många andra andemänniskor i högre sfärer. Nu besitter jag, tack vare min nuvarande själsutveckling, den kunskapen.

Endast Fadern är odödlig, och endast de som Han ger odödlighetens egenskaper kan bli lika odödliga som Han är. Kärlek är odödlighetens huvudprincip, och med detta menar jag Faderns gudomliga kärlek och inte det skapades naturliga kärlek; och den som besitter den gudomliga kärleken blir på samma vis en del av den, eller den blir en del av henne, och dess funktioner gör honom lik Fadern. Med andra ord blir en andemänniska som besitter den Gudomliga kärleken en del av gudomligheten själv, och därmed odödlig, och det finns ingen möjlighet för henne att någonsin förlora denna gudomliga beståndsdel.

Ingen andemänniska är odödlig när det finns en möjlighet att de förlorar den odödligheten. Inte ens Gud själv, om Han kunde förlora denna stora kvalitet, skulle vara odödlig. Och precis som det är omöjligt att ta den här stora egenskapen från Fadern, så är det omöjligt för andemänniskan som en gång fått Faderns gudomliga kärlek, att förlora sin odödlighet.

Så, du förstår, odödlighet kommer enbart till en andemänniska genom innehavet av den Gudomliga kärleken, och den kärleken skänks inte till alla andemänniskor, utan bara till de som söker den på det sätt som Jesus visade mänskligheten.

Döden ger inte den dödlige odödlighet, och eftersom hennes ande överlever döden, så innebär det inte att odödligheten därmed blir en del av hennes existens som andemänniska.

Så jag säger att när Jesus förde kunskapen till världen om Faderns gåva i form av den gudomliga kärleken till de dödliga under vissa omständigheter, och även visade de dödliga hur de kunde ta emot den stora gåvan, så förde han fram odödligheten och livet, och före honom hade ingen människa eller andemänniska fört fram dessa stora gåvor.

Nu tar jag del, i viss omfattning, av den Gudomliga kärleken, och har framför mig möjligheten att ta emot den i hela den omfattning som utlovats av Mästaren till alla som söker efter den i sanning och med tilltro.

Jag avsåg inte att skriva ett så långt meddelande den här gången, men eftersom jag är entusiastisk över ämnet, så märker jag att jag har inkräktat på din tid och din vänlighet längre än jag insåg.

Så jag tackar dig för ditt tålamod och slutar nu, men jag hoppas att jag kan få privilegiet att återvända någon gång och skriva. Med mina vänliga hälsningar,

Din hängivne,

Henry Ward Beecher


Matteus: Den frälsning som Jesus lärde ut.

16 december 1918

Låt mig skriva några rader ikväll då jag önskar berätta om en sanning som för mig verkar viktig för mänskligheten att känna till för att de ska kunna förstå sanningen om sin egen personliga frälsning.

Jag är en andemänniska som utvecklas i själen och en invånare i de Himmelska sfärerna, där endast de vars själar har omvandlats av den Gudomliga kärleken till Faderns själva natur och essens kan finna en boplats. Jag ska inte skriva alltför långt och har endast en tanke eller sanning att förmedla, och det är att “ingen människa eller andemänniska kan få hela den frälsning som Jesus lärde ut om och exemplifierade genom sin egen person, som inte helt och hållet besitter i sin själ Faderns gudomliga kärlek, och blir kvitt de tillstånd och egenskaper som hör till hans skapade själ.” Den här själen skapades inte med några gudomliga egenskaper eller kvaliteter, utan blott och enbart med de som du kan kalla för mänskliga och som alla människor och andemänniskor som inte har upplevt omvandlingen besitter.

Gud-människan, som Jesus ibland betecknas av era religiösa skribenter och teologer, var vid stunden för hans skapande eller uppdykande i köttet inte i besittande av dessa gudomliga egenskaper, vilka är av Faderns natur och essens, utan endast de mänskliga egenskaper som hörde till den perfekta människan – det vill säga, den människa som var den perfekta varelsen som existerade före de första föräldrarnas fall, när synden ännu inte hade kommit in i deras själar, och in i världen där människorna existerar. Jesus var från stunden för sin födelse en perfekt människa, och följaktligen utan synd – alla hans moraliska kvaliteter var i fullständig harmoni med Guds vilja och de lagar som styrde hans skapande; ändå var han inte större än de första föräldrarna före deras olydiga handling.

Det fanns ingenting av Gud, i betydelsen det Gudomliga, som kom in i hans själ eller beståndsdelar, och om den Gudomliga kärleken inte hade kommit och omvandlat hans själ så skulle han ha förblivit den perfekta varelsen med en kvalitet som inte var högre eller större än den som skänktes den första människan; och Jesus var vad gäller sina möjligheter och privilegier precis som den första människan före hans fall eller död inför potentialen att bli gudomlig, men skiljde sig åt från honom på så vis att Jesus välkomnade och gjorde dessa privilegier till sina egna och därigenom blev Gudomlig, medan den första människan vägrade att välkomna dem och förlorade dem, och förblev den blotta människan, om än inte den perfekta människa som han skapades till.

Och även om Jesus genom sitt innehav av den Gudomliga kärleken blev gudomlig, så blev han fortfarande aldrig Gud-människan, och kan aldrig bli det, för det finns inte och kommer aldrig finnas någon Gud-människa. Gud allena är Gud, och har aldrig varit och kommer aldrig bli en människa, och Jesus är endast en människa och kan aldrig bli Gud.

Men Jesus är oförlikneligt den Gudomliga människan, och kan med rätta kallas den bästa, älskade sonen till Fadern, för han besitter mer av den Gudomliga kärleken och därmed mer av Faderns essens och natur än någon annan andemänniska i de Himmelska sfärerna, och genom det här innehavet så kom till honom mer makt och ära och kunskap. Han kan beskrivas och förstås som att han besitter och manifesterar Faderns visdom; och vi andemänniskor i det Himmelska kungariket känns vid och erkänner Jesus överlägsna visdom och drivs av vishetens själva storhet och kraftfullhet, för att hedra och följa honom i hans auktoritet.

Och denna själfulla och största innehavaren av Faderns vishet är densamme när han kommer till dig och uppenbarar Guds sanningar som han var i det Himmelska kungarikets högsta sfärer, klädd i all praktfullhet genom sin närhet till Fadern. Som rösten på Berget sade: “Hör honom”, så upprepar jag för dig och alla de som har privilegiet och möjligheten att läsa eller höra hans budskap; hör honom! Och när ni hör, tro och sök.

Ja, min broder, jag bedömde att det vore lämpligt att skriva det här korta budskapet, och jag hoppas att det hjälper dig i arbetet. Jag kommer tillbaka. Godnatt.

Din broder i Kristus,

Aposteln Matteus, som Bibeln kallar mig.

Fotnot: Om du vill tacka ekonomiskt för arbetet med översättningen så är du välkommen att donera via Swish: 0767 932 892, eller Swedbankkonto: 82990-603 832 0963. Alla gåvor tas emot med stor uppskattning och varm glädje!    

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s